torsdag, juni 24, 2010

Stilla på en staketpelare

Det är synd om människorna, som Strindberg sa, och det gäller djuren också; de skadade, de övergivna, de på staketpelare sittande och darrande. En sådan stötte jag på nyss.

Den flydde inte, utan satt bara där, med ganska avhuggna stjärtfjädrar och med lite fågelbajs under sig. Den satt säkert för råttor och trampande fötter ...




... men inte för katter.
---
Läs även andra bloggares åsikter om

4 kommentarer:

Cecilia N sa...

Tycker det ser ut som fåglarna som växer upp på 47B: björktrast.

stationsvakt@gmail.com sa...

Cecilia: Trast, det gissade jag också. Fast jag gissade koltrast.

Elisabet. sa...

Nej, inte en koltrast, det tror jag inte, men dock en trast.

Ja, jag såg en kaja som tog en liten fågelunge och kastade den upp och ner nån dm innan den började hacka på den ..,åååå, så den skrek av skräck!

Skyndade mig förbi.
(tänkte på fågelvingarna jag åt kvällen innan .., dom grillade ..).

stationsvakt@gmail.com sa...

Elisabet: Naturen är grym.