Själv ligger jag feberdäckad sen i söndags morse. Man (jag) har väl en eller ett par feberdäckningar om året - eller kanske mer sällan - men den här tycks vara i hästväg. Fan, jag har inte orkat blogga, och ännu mindre kunnat gå ut och njuta av sommaren.
Fast värme, det har jag ändå fått min beskärda del av. Jag har svettats ner min säng varenda natt - till den grad att jag har fått vända på madrassen. Fräscht va? På nåt vis känns det hela orättvist - jag kan bara inte komma på hur.
Nå, igår kväll var det som att luften hemma inte gick att andas, att den liksom var bemängd av varm gelatin. Jag menar inte på ett farligt sätt, men på ett Åh-jag-behöver-lite-frisk-luft-sätt. Så jag släpade mina tunga armar och ben nedför trappen och började söka efter kallare skugga utomhus.
Jag fann min skugga på en bergknalle bakom en parkbänk. Av någon anledning låg det en livboj på marken. Det är minst tio minuters gångväg till närmsta sjö, så jag undrade vad den gjorde där. Dock, medan jag satt och tittade på den, började dess släta och förmodligen kalla yta att kännas lockande. Jag tänkte att det nog vore skönt att hålla den emot mig - få ta del av dess förmodade kyla - men jag lät bli, för antagligen hade det sett rätt knasigt ut.
Så jag gick hem, såg lite på tv, däckade, svettades ner sängen, vaknade och påbörjade den här bloggposten.
---
Läs även andra bloggares åsikter om feber, sjukdom, sommar, värme
6 kommentarer:
Usch, ta en kall dusch.
Krya på dig!
Du har min sympati - det är nog illa att det är varmt. Att dessutom ha feber måste göra saken etter värre.
Men tack för betraktelsen - sådana här inlägg tycker jag är så mysiga att läsa. När någon ser, och bryr sig om att berätta om det också.
P-E: Provat. Funkade en stund.
PQ: Tack ska'ru ha.
Mia: Tack. Och tack för sympatin.
Deja vu....ser ut som huset jag bodde i på storvretsvägen...krya på dig!
/A
/A: Aha, dina gamla krokar således.
Skicka en kommentar