tisdag, juni 29, 2010

Stora värmen

Det man (jag) går och längtar efter alla de kalla vinterdagarna är de heta sommardagarna. Dem vars luft dallrar och doften av Hawaiian Tropic lurar i den nästan obefintliga brisen. De dagarna tycks vara här nu.

Själv ligger jag feberdäckad sen i söndags morse. Man (jag) har väl en eller ett par feberdäckningar om året - eller kanske mer sällan - men den här tycks vara i hästväg. Fan, jag har inte orkat blogga, och ännu mindre kunnat gå ut och njuta av sommaren.

Fast värme, det har jag ändå fått min beskärda del av. Jag har svettats ner min säng varenda natt - till den grad att jag har fått vända på madrassen. Fräscht va? På nåt vis känns det hela orättvist - jag kan bara inte komma på hur.

Nå, igår kväll var det som att luften hemma inte gick att andas, att den liksom var bemängd av varm gelatin. Jag menar inte på ett farligt sätt, men på ett Åh-jag-behöver-lite-frisk-luft-sätt. Så jag släpade mina tunga armar och ben nedför trappen och började söka efter kallare skugga utomhus.



Jag fann min skugga på en bergknalle bakom en parkbänk. Av någon anledning låg det en livboj på marken. Det är minst tio minuters gångväg till närmsta sjö, så jag undrade vad den gjorde där. Dock, medan jag satt och tittade på den, började dess släta och förmodligen kalla yta att kännas lockande. Jag tänkte att det nog vore skönt att hålla den emot mig - få ta del av dess förmodade kyla - men jag lät bli, för antagligen hade det sett rätt knasigt ut.

Så jag gick hem, såg lite på tv, däckade, svettades ner sängen, vaknade och påbörjade den här bloggposten.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

6 kommentarer:

Martin Klasch sa...

Usch, ta en kall dusch.

PaljettenQ sa...

Krya på dig!

Anonym sa...

Du har min sympati - det är nog illa att det är varmt. Att dessutom ha feber måste göra saken etter värre.

Men tack för betraktelsen - sådana här inlägg tycker jag är så mysiga att läsa. När någon ser, och bryr sig om att berätta om det också.

stationsvakt@gmail.com sa...

P-E: Provat. Funkade en stund.
PQ: Tack ska'ru ha.
Mia: Tack. Och tack för sympatin.

Anonym sa...

Deja vu....ser ut som huset jag bodde i på storvretsvägen...krya på dig!
/A

stationsvakt@gmail.com sa...

/A: Aha, dina gamla krokar således.