När det kommer till att leva som man lär är jag riktigt dålig, för här nedan gödslar jag med bilder (och det gjorde jag förresten i ännu högre grad här). Anledningen till att man ska hålla igen lite är samma anledning som varför man inte ska göra videos som är längre än tre minuter: folk pallar inte. Nå, skitsamma.
Jag har entimmesraster nu för tiden, på jobbet, och idag utnyttjade jag min rast till att ta en rejäl runda. Jag passerade en hög med träd. En hög är faktiskt den bästa beskrivningen, fast egentligen rörde det sig nog om ett komplex - ett av många beståndsdelar bestående huller om buller av liggande, halvliggande, döda och halvdöda träd. Jag var fascinerad. Fotografierna gör inte synen rättvisa, så ni får tro mig på mitt ord när jag säger att det såg mäktigt ut. Öppna gärna bilderna för att se bättre.
När jag hade kommit halvvägs på min promenad hamnade jag framför en lund. Jag hade aldrig varit där förrut, och jag tyckte det såg trevligt och pastoralt ut. Men varför stod Karl Marx där mitt i lunden, i form av ett huvud på en stenpelare?
Jag gick närmare, ställde mig intill pelaren och såg uppåt mot ansiktet. Karl Marx? Nä, Aristoteles är det väl? tänkte jag. Eller Platon.
Ja sen såg jag inskriptionen: Gustaf Fröding. Jaha, tänkte jag och vände mig om och började gå vidare - skäggig gubbe som skäggig gubbe.
---
Läs även andra bloggares åsikter om promenad, träd, filosofer, fröding, djurgården
2 kommentarer:
Hehe... Här har du en bildgödslare i sanning. Men jag är nu en gång sån, och kan inte göra mycket åt det. Och har heller inga svårigheter att titta på din - understundom - välgödslade blogg!
Mira: Jag kan bara säga: Dito.
Skicka en kommentar