tisdag, augusti 17, 2010

Lättväckt

Jag är otroligt lättväckt. För det mesta räcker det med en temperaturskiftning i rummet, eller att någon viskar mitt namn, för att jag ska vakna. Och när jag vaknar blir jag oftast klarvaken direkt. Jag tror jag saknar det där mellanläget, det mellan sömn och vakenhet.

Min lättväckthet kan bero på att jag har ett lågt antal sömnspolar*. Jag läser i DN att de med låg spoltäthet vaknar lätt, och att de med hög sover tyngre. Låg spolnivå kan tyda på att man är deprimerad. Om jag är deppad vete fasen, men jag föredrar att tänka på min lättväckthet som ett arv från äldre tider - förhistoriska tider.

Jag tänker på tider när man var mer oskyddad än nu, då vilda djur och fiender smög omkring ens nattläger i mörkret. Då gällde det att gå från sömn till vakenhet - från noll till hundra - utan att en massa sömngrus i ögonen och utdragna, förvirrade gäspningar kom emellan. Dålig kapacitet på sömnspolefronten är kanske en gammal del av självbevarelsedriften.

*Sömnspole är korta utbrott av väldigt snabba rytmiska hjärnvågor från thalamus, ett område i hjärnan som fungerar som en slags omkopplingsstation för sinnesintryck
---
Läs även andra bloggares åsikter om ,

2 kommentarer:

Elisabet sa...

Det är intressant sånt där.
När vi hade döttrarna små, då vaknade ALDRIG deras pappa, om någon av töserna började gråta på natten.

Det var alltid jag som steg upp.

Men sen,när vi kom hem till flickornas morföräldrar på semester, då slutade jag att höra dem, för då steg alltid min mamma upp ...

Enbart vissheten att någon annan fixar det hela, gjorde att jag sov så mycket djupare.

Annars är jag oerhört lättväckt; vaknar för minsta lilla.
(jag kanske är för nyfiken ..,rädd att missa nånting .-)

Johnny sa...

Elisabet: Lättväckthet kanske är kopplat till en ansvarighetskänsla. Ansvarlösa människor sover djupt, och ansvarsfulla lätt.