Kvällssväng på Nordiska

En sväng till Nordiska museet sista timmen innan stängning. Inte särskilt mycket folk där utan ganska ödsligt, vilket var trevligt. Rätt mörkt också, förresten. Dock vet jag inte om mörkret berodde på den sena timmen eller om det alltid är så. Trots mörkret blev det ändå några bilder.


Man kan inte säga annat än att det är ganska katedraliskt därinne. Förvisso kitschigt att bygga så, men det gick inte att komma ifrån att det ändå kändes mäktigt att befinna sig långt under kryssvalven.


Det finns många små fina detaljer överallt att titta på, för den som har ögonen med sig. Till exempel avslutas det här trappräcket av sten in i ett hål ur vilket en bister vovve tittar ut.


Alla svenska museum med självaktning kör med små dockskåpsmiljöer att studera.


Porslinsfiguriner var det ingen brist på uppe på tredje våningen. Den här grodan fick mig att bli sugen på att se "Det susar i säven" igen.


En sköldpaddstjej av det ekivoka slaget; på ovansidan ser man en glipa i hennes byxor. Är det en tvålkopp eller en askkopp? Ingen aning - det är ett konstigt föremål över huvud taget.


På tal om konstiga föremål: en ljusstake gjord av en fågelfot.

Det var en liten Strindbergsutställning på andra våningen, förresten. Bilder på Strindberg, små skrifter i original, målningar. Ja, allt sånt där. Och en bild på Strindbergs ena hand. Den mannen hade korta fingrar fick jag för mig. Handen såg ut som en mullvadstass.


På djurgårdsbron efteråt, i en glipa mellan räcket och en lyktstolpe, satt en liten mus. Undras om den hade Strindbergstassar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om nordiska museet, kväll, saker, museum