Så här snusar jag nu för tiden

Jag och snus har en rätt lång och snårig historia bakom oss. Jag började snusa för att sluta röka. Sedan snusade jag i många år. Sedan slutade jag snusa för att jag tröttnade på't. Sedan började jag igen. Sedan slutade jag igen, men denna gång var det svårt. Gången innan hade jag haft hjälp av diverse ingefära-blandningar, men de var jobbiga att hålla på med. Till hjälp kom då hjärtat (på riktigt eller inbillat, jag vet inte) och sade: bäst att för säkerhets skull sluta snusa.

Så jag gick över till de nikotinfria alternativen. Sedan jag använde mig av dessa senast hade de utvecklats, blev jag varse. De var klart snus-lika (satte ett bindesstreck där i mitten, trots att det inte behövdes, för det liknade snuskiga för mycket annars) nu för tiden, och riktigt fina surrogat till riktigt snus. Särskilt Kickup var lite för bra: typ lika dyrt som vanligt snus, och klart beroendeframkallande. Det här håller inte, sade jag till slut till mig själv, och började med följande:

Jag har en gammal dosa. Den fyller jag med ingefärakrydda, timjan, rosmarin och kanel.

Sedan tar jag fram en bit hushålls eller toapapper. En lagom bit, några centimeter typ.

Den får bli snuspåse. Jag häller en lagom (vad nu det är) dos i pappret.

Sedan viker jag pappret runt kryddan, skapar en liten  "prilla".

De brukar skifta i storlek. Den på bilden här nedan blev visst jättelik. 

Att skapa en sån här "prilla" är lite omständligt. Man blir bra på't efter ett tag, men det är lite pyssel. Just detta pyssliga gör att jag ibland drar mig för att sätta igång, vilket i sin tur leder till att beroende (låtsassnus skapar faktiskt ett psykiskt beroende) avtar. Hyfsat gott är det också.