Den tionde januari byggde jag en snögubbe. Då och då har jag funderat över ifall den fortfarande existerar. Idag kollade jag upp saken. Jag filmade min vandring till snögubbestället. En lagom video på nätet bör vara som längst typ tre minuter, för att folk ska orka titta. Hoppsan, min råkade bli nästan sju. Vill du slippa se mina fötter vandra på gruset längs småvägar, men ändå är nyfiken på hur det nu var med snögubben, hoppa då fram till de sista två minuterna.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
4 kommentarer:
Som svar på arkitekturen på huset så tror jag det var bauhaus eller funkis.
Daniel: Åhå. Tack.
Du... den där musiken. Vad är det? Jag tyckte det påminde lite om Erik Borelius, men kände inte igen låtarna.
Mia*: Den här.
Skicka en kommentar