Började få tandvärk i torsdags. Lite molande sådär. En tand långt bak i underkäken. Det blev värre och värre. Natten mellan fredag och lördag sov jag inte. Jag låg i mörkret och försökte tänka på annat än smärtan. Låg och surfade och såg på film i mobilen.
Lördag: Jourtandläkaren inne i stan. Väntetid - tre timmar. Hade sinnessjukt ont när jag knatade omkring på Kungsholmen i hettan. Plåtade. Tandläkaren slet ut tre diamantborrar mot en krona av metall.
Framåt sena eftermiddagen släppte bedövningen. Tandläkaren hade sagt att nu ska det bli bättre. Det blev värre. Sov inte mellan lördag och söndag. Låg i sängen och kände mig allmänt sinnessjuk.
På söndagen mailade jag min tandläkare. -Snälla, snälla snälla, ge mig en tid på måndag! bad jag. Sedan ringde jag jourtandläkaren och frågade om råd om smärtan. Blanda Alvedon och Ipren, tyckte de jag skulle testa. Testade. Faktiskt, en märkbar skillnad. För första gången på flera dagar kände jag nån slags inspirtaion och gick ut och plåtade.
Dock kom smärtan tillbaks på eftermiddagen. Den kom i vågor liksom. Ena stunden kändes det okej, för att i nästa stund göra sitta-i-ett-hörn-och-dunka-huvudet-mot-väggen-ont. Jag väntade in i det sista innan jag tog dagens sista pillerdos. Sedan somnade jag faktiskt, och natten fylldes med uppdämda, bisarra drömmar.
Nu på morgonen - måndag - ringde min ordinarie tandläkare. De hade hörsammat min mail-vädjan. Jag har fått en tid på förmiddagen, om en timme i skrivande stund.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
20 kommentarer:
Å, Johnny, vad jag är glad för din skull! Jag har för andra berättat om min djävulska tandvärk (en hörntand, det hade gått ner i käkbenet) i Grekland, då jag trodde att jag skulle bli TOKIG! På flygplatsen sa jag till pv att jag gör vad som helst, bara jag får hjälp.
Det enda, förutom "strong pills", som hjälpte någorlunda, var att ha isbitar vid tanden .., men dom smälte ju snabbt.
Jag har sagt det förut och säger det igen: den som inte har prövat att ha Riktig Tandvärk, kan aldrig i sitt liv föreställa sig hur ont man har.
Hoppas nu att du blir kvitt eländet!!
Ps. Ja, jag menade inte att jag var glad för tandvärken .., utan att du fick tid idag .... men det förstod du väl. Ds.
Känner med dig, tandvärk är vedervärdigt! Hoppas du får hjälp idag så du slipper eländet.
johnny: Då sitter du nog hos käftis just nu. Hoppas verkligen de fixar eländet för dig.
elisabet: Jag har aldrig haft tandvärk. Är det jämförbart med att föda? :-)
Miss Gilette: jag har fött tre barn och det är INGENTING mot för riktig tandvärk och jag menar det verkligen ärligt.
Föder du barn, ja, då har du ju nånting för smärtan, den är mer naturlig .. men att ha tandvärk så där som Johnny har .. man känner sig så jäkla MAKTLÖS och förtvivlad, för smärtan är så överjävlig, rent ut sagt.
Ps. Det värsta är att jag aldrig har träffat en tandläkare som har haft tandvärk. Kanske kommer dom familjer där det genetiskt sett bara finns starka tänder ,-)
Hur ska dom förstå?
Men min tandläkare i Helsingborg sa att .. "man ser på människor när dom har riktigt ont .., dom blir desperata" och just så är det. Ds.
Elisabet, BB, Miss: Det kändes som att föda ett barn direkt ur käken! Nu är jag bedövad och känner ingenting. Tanden de borrade upp hos akuttandläkarn var fel tand, visade det sig. Det var tanden bredvid som spökade. Sånt kan hända sa tandläkarn nu, för nerverna kan vara trassliga på vissa ställen; man kan vara inflamerad djupt inne i den ena tanden, utan att det syns på röntgen, men man upplever smärtan i tanden bredvid. Nu kommer jag att få rotfylla bägge. Dyrt, men fan lika bra, tycker jag. Tack för medkänslan hörrni. :)
elisabet: Okej, jag hajar. Låter hårresande.
johnny: Skönt att höra att du är på banan någorlunda igen. Och det faktum att du fött barn genom köket gör dig ju också till ett medicinskt fenomen -- om du visar upp dig för publik kan du kanske få ihop till de där fyllningarna?
(Nä usch så smaklöst jag skämtar. Om jag strax drabbas av mitt livs första tandvärk vet jag vad den är straffet för i så fall ...)
Miss: En lustig sak som jag tänkte på när det var som värst var att om det fanns en gud så är han ganska taskig som ger mig detta då jag faktiskt ju brukar rädda daggmaskar från asfalten ner i jorden.
johnny: Ja, där har du väl ett ganska otvetydigt bevis på hur det ligger till. ;-)
Miss: Å andra sidan kanske han resonerar som så att om jag på nåt vis smashar ner i asfalten och blir liggande så kommer även jag att hamna i jorden.
Guds vägar är outgrundliga... Det kan ju vara så att det finns en mening med tandvärken... Eller så kommer belöningen för det med daggmaskarna först senare. (Jag håller också på sådär, haha, gör lite mer diskutabla räddningsaktioner också - en fin larv som blivit attackerad av myror, jag tar en liten liten kvist och skrapar bort myrorna från larven, det är mer tveksamt eftersom det är ett ingrepp i naturens gång medan detta med att plocka bort maskar m.m från vägar kan vara ett sätt att motverka människans framfart och värna guds natur osv osv)
maja: Jag brukar också tänka på att jag gör ingrepp. Fast sen brukar jag tänka att jag precis lika mycket som myrorna måste göra det jag anser mig måste.
johnny: ja. Så är det nog.
På syrrans land i somras gjorde jag ett tillfälligt inhopp som mördare av s.k mördarsniglar - väldigt läskigt, jag hällde salt på två stycken. Det där måste vara dålig karma (annars brukar jag flytta sniglar med skal från vägen ut till grönskan, för att de inte ska trampas på - vet inte om det kan uppväga mördarsnigelmorden)
maja: Du måste nog rädda ett antal fler skalsniglar än du brukar för att uppväga det där med saltet. Salt låter plågsamt. Kanske krävs en sejour konstgjord andning på en halvt ihjälkörd padda för att uppväga. :)
maja: Salt är dåligt eftersom det förstår jorden, inget växer där det är för mycket salt. De som ömmar för mördarsniglar säger dessutom att det är en plågsam död för dem.
Den gruppen tillhör ju inte jag, då. Den som tar min mat ifrån mig (enkannerligen om jag har odlat den i mkitt anletes svett) har gett sig i leken och får vackert finna sig i att bli utskåpad av starkare konkurrenter (rovfåglar, rävar, människor). Om man påstår att människan förväntas vara bättre än andra djur genom att i alla lägen skona alla liv, så tycker jag att man har en ohälsosam syn som människan som skapelsens krona. Min åsikt är istället att det är vettigare att se människan som en beståndsdel av samma värld som alla andra djur. Som -- alldeles som vi -- bekrigar varann med alla till buds stående medel.
Jag är medveten om att det finns brister i den världsbilden, den är väl inte fullkomligt stött och blött och sådär, men även om jag naturligtvis är ganska selektiv i min mordlystnad (fästingarna och iglarna kunde till exempel gärna få utrotas för min del, medan jag är helt emot dödsstraffet) så är jag ändå nånstans av den meningen att varje art faktiskt är förmögen att säkra sin egen fortlevnad, trots alla faror och hinder som resten av alla arter utgör. Sålunda: jag väjer i de flesta fall för larven så att jag inte trampar ihjäl den, men jag räddar den inte från myrorna.
Jo det är antagligen rätt plågsamt, och dåligt för jorden som sagt, så det gör jag inte om..
När jag hade ont i en visdomstand krossade jag en magnecyl utblött i vatten och la på tandköttet där det var ömt. Det funkade rätt bra. Men det bästa är förstås om man får tid hos tandläkarn.
maja: Åfan. Jag hade såna funderingar jag med, men jag trodde inte riktigt på dem, så jag lät bli.
Fel tand?? Fan vilket misstag! Skönt att det känns bättre nu då.
Hasse
Hasse: Ett förståeligt misstag. De har förklarat och jag fattar. Nu väntar två rotbehandlingar. Men tills vidare är jag totalt smärtfri. Grymt skönt.
Skicka en kommentar