Det har varit mycket hissar - och hissmusik - här på sistone, och inspirerad av detta har jag skapat mig en egen liten hissmusikvideo.
Hissmusik - eller muzac, om man vill - är för övrigt ett kapitel för sig, och är faktiskt ganska intressant läsning (på Wikipedia).
Förresten, skulle någon SVT-anställd i ansvarig position mot förmodan läsa min blogg vill jag passa på att komma med ett litet request. Jag skulle vilja att tv-pjäsen "Hissen som gick ner i helvetet" sändes igen.
Jag såg den på tv när jag var liten, och fast den antagligen - jag minns den knappt - var ganska banal satte den sitt spår i form av en av mina värsta mardrömmar någonsin. Traumat denna dröm eventuellt skapade är eventuellt fortfarande olöst, och skulle jag få se tv-pjäsen igen (ja jag vill fan inte drömma drömmen en gång till) skulle kanske det eventuella traumat eventuellt lösa upp sig.
Om inte annat är det ju inte helt fel att få se Harriet Andersson, Gunnar Björnstrand, Hjördis Petterson och Ernst-Hugo Järegård, åkandes hiss (om det spelades muzak i den minns jag inte) ner till helvetet, för att där mötas av djävulen, spelad av Åke Fridell.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
12 kommentarer:
:D
Får en sån där plastig kärnfamiljskänsla över det hela. Du vet, 40talet, hemmafrun har steken färdig, sonens hår är lika välkammad som mattan, huset fyllt av radon.
Jonna: Jag säger bara: Xylofon.
Synd att jag inte har någon hiss, Johnny... *s*
maja: Ja, det är åt helvete. :D
hehehe..
Klämmig trudelutt det där!
Den där pjäsen minns jag. Eller rättare sagt jag minns sekvensen när dom åkte och åkte och åkte och liksom aldrig kom fram.
Jag minns även Ernst-Hugo. Däremot fick jag inga mardrömmar.
Baronessan: I min mardröm åkte jag hiss ensam, och precis som i pjäsen bara åkte och åkte den, nedåt och nedåt. Och när jag till slut fattade att den var på väg till helvetet skulle jag utbrista just det: "Hissen till helvetet", men eftersom det var en dröm gick allt segt, och jag vaknade av att jag sade på ett supersegt sätt: "Hisseeeeeeeen ....!". Livrädd var jag.
Det där var så roligt att jag såg det som en utmaning. Nu har jag också gjort en egen hissvideo :)
Aud Djupaudga: Jag såg din video, och den var fin. Och musik som spelas i en hiss borde ju per definition vara just hissmusik, oavsett om den går i bossanovatakt eller innehåller xylofon. :)
Det bkir en hit.
blir
Cleancut Claes: Bkir kanske är ett ord som finns ändå. Det kanske är andrasorteringens kir. :)
Skicka en kommentar