Kompisar från förr, på facebook

Det här är Håkan Porlerud. Han var vikarie rätt ofta i min klass på högstadiet. Vi hade många vikarier på den tiden, men honom minns jag särskilt mycket eftersom han jobbade i porrbutik när han inte knäckte extra som vikarie, och fjorton–femton som man var tyckte man ju det var rätt spännande. Som jag minns saken så var han heller inte blyg att berätta för oss om sitt andra jobb.

I dagsläget hade han antagligen fått sparken direkt, men vi snackar sent sjuttiotal här, och det var andra tider då. Nå, anledningen till att jag nämner honom beror på att jag stötte på’n på facebook idag. Han är i sextioårsåldern nu, och har för länge sedan slutat med både lärarjobb och porr.

Han gör inget speciellt nu för tiden, eftersom han är sjukpensionär.  Det visade sig – fast alltför sent – att den där porrbutiken han stod och jobbade i var ganska förpestad av asbest (det var både i ventilationen och i väggarna), och fast han bara jobbade där i några år tog lungorna ordentligt med stryk. Han andas med nån slags syrgasmojäng nu för tiden.

Antagligen har han fotografisk minne, Håkan, för han kom ihåg både mig och många av mina klasskompisar. Troligen var vi nog rätt frågvisa angående hans andra jobb. Jag vill minnas att  det låg till på det viset.

Ja, Håkan Porlerud var och är en rätt kul bekantskap, och har han några fel att nämna så är det väl att han inte existerar. Hans ansikte är en kombination av två ansikten – ett par random snubbar jag plåtade på gatan bara, och bakgrunden är hämtad från nätet. Hans namn hittade jag på för en kvart sedan, och hans bakgrundshistoria hittade jag på medans jag skrev.

Han finns alltså inte. Inte i verkligheten och i synnerhet inte på facebook. Men han skulle kunna finnas på facebook. Jag skulle kunna skaffa en mailaddress till honom och sedan anmäla honom på facebook. Sedan skulle jag kunna skicka ut en jäkla massa kompisförfrågningar, och jag är säker på att många skulle tacka ja. Många tackar ja – av ren slentrian.

Grejen är väl den, läste jag och hörde jag, att vissa av tidningarna nu kommer att kräva att man är en verklig person som finns på facebook för att kunna kommentera artiklarna. Håkan Porlerud, och hans overkliga kompisars overkliga  ansikten och overkliga liv, är nog en kategori som kommer att öka i antal på facebook, tror jag.