På väg hem i går kväll
Jag fann mig på klarabergsgatan stå
Jag fann mig lätt radioaktivt må
För jag såg en kärnvapensmäll
Ja från centralens håll
Studsade upp en atomboll
I morse framför en armerad ruta
Jag stod och startade min kamera-app
Bak fönstret en städerska sågs kuta
Men jag siktade på en lapp
Jag plåtar och instämmande nickar
Mot dessa kreativt placerade prickar
Sådärja, nu har jag nog tömt ut mitt rimföråd för dagen, fast klockan bara är lite. Men de där prickarna på lappen då - jag gillar verkligen när man med små medel totalt ändrar någots betydelse. Tänk att ha en svart själ av bomull, märkt HOPE. Jag menar, sug på den beskrivningen av en själ. Min egen själ är förresten grön, gjord av lycra och märkt Speedo.
Vad består din själ av?
Förresten åstadkom jag själv en ofrivillig betydelseförskjutning när jag namngav en bild igår. Jag tycker det är svårt att hitta på namn/titel till bilderna jag lägger upp, så oftast blir namnet/titeln bara en beskrivning av vad bilden föreställer. Lustigt nog tangerar gårdagens bilddöpande lappen från nu i morse lite grand. Här.
19 kommentarer:
grön lycrasjäl märkt Speedo, hehe. Squisito!
Det påminner om den gamla leken: "om den och den personen var en växt, vilken växt skulle h*n vara" (en går ut, de övriga i rummet kommer överens om en person, sedan får den som gick ut komma tillbaks och ställa frågor).
maja: Såna lekar är kul. Hur ser förresten din själ ut.
Och din, du som råkar läsa detta.
Vad roligt att du fotat "själ-lappen". Jag såg den häromdagen, men då utan prickar och tänkte faktiskt att det skulle vara roligare med. (Men det var inte jag som prickade den.)
Min själ är nog f.ö. molnig.
/Pia
Pia: Vad kul - du borde ha prickat, det hade varit en kulturgärning. Jag hoppas att solen då och då lyckas lysa igenom din molniga själ. :)
Jag ska försöka. Många material och färgskiftningar. En del.... lindblomsgröna moln, lite knastriga partier med kan man säga krossat spegelglas eller något åt det hållet, lila branta berg, en aprikos dimma på nåt sätt, rätt mycket okända partier, vet inte om jag förskönar min själ nu, hehe...
maja: Jag tycker din själ liknar en Yellow Submarine-själ, om jag tolkar beskrivningen rätt.
Läs på Suzilus sida när hon förvandlas till Doktor Suz. Hon talar om ett liknande ämne: flygplatsen "Sjal de Gaulle":-)
Monet: Vad lustigt. När jag kollade upp "Sjal de Gaulle"-grejen hos denna Suzilus såg jag att det där stod skrivet saker om Lill-Babs också. Det lustiga var alltså att jag dagen innan hade nämnt Lill-Babs i en kommentar hos Maja L. Jag menar, man går ju inte och tänker på Lill-Babs hela tiden, inte jag i alla fall, och att hon liksom dyker upp två dagar i rad är märkligt. Synergi.
Ok. Jag gör också ett försök. Tänk ett kort filmklipp på ett landskap med vajande träd men ganska ödsligt. Klippet är från sensommar/tidig höst och i svartvitt. Här och där ser man ändå att trädens löv har lite färg och att himlen spricker upp i gryende blått.
Ungefär så.
Aud Djupaudga: Vilken vacker själ du har. Rör sig filmklippet framåt i en ständig och varierande rörelse, eller är det en loop som upprepar sig gång på gång?
Johhny: Jag tänker mig det som ett 15-sekundersklipp som tar slut där. Det är en utskuren skiva av själen och ingen fullständig beskrivning. Min själ såg inte ut så alls när jag var typ trettio, så det här är dagens skiva kan man säga.
Vad gulligt!
Min; ett vägsjäl med en gul hållplats
Aud Djupaudga: På så vis. Det ska alltså va tunna skivor av dig. :)
PaljettenQ: Kanske en mjölkpall också?
Yellow Submarine-själ, ja kanske (det blev en lite stökig beskrivning egentligen)
maja: Du får vässa beskrivningen vid tillfälle.
Lysande, som vanligt!
Hasse
Tack, Hasse.
Mjeee, en omkull vält 3,5a (tomburk) kanske...? Mjölkpallar är ju gulliga! *kmorr* :)
pq: Ja då blir bilden lite tydligare.
Skicka en kommentar