Hårda ord

Ibland får man känslan av att den internationella diplomatin nu för tiden är alldeles för mesig. Det är fjäskiga hedersbetygelser och löften om handel och evig vänskap och allt sånt där. Det verkar inte vara någon riktig schvung liksom, inte som för i tiden, då man visste hur man formulerade sig för att få respekt.

Äsch, nu svamlar jag. Jag kan inte ett dugg om ämnet. Såvitt jag vet kan modern diplomati vara full av dräpande formuleringar. Eller inte. Nå, men i alla fall så stämmer det åtminstone att kosackerna på sextonhundratalet kunde konsten att skicka ett rakt budskap till sina motståndare, samt troligen ha kul medan de höll på.

Bilden här nedan (som är en del av en mycket större bild) föreställer kosackchefen ataman Ivan Serko, när han, tillsammans med sina kosackkompisar, skickar några väl valda ord till sultan Mehmet IV av Osmanska riket. I Dick Harrisons historieblogg läser jag att brevet inte finns kvar i original, och att det kan ha förvanskats genom översättningar hit och dit genom åren, men man fattar ändå att här var det hårda (men roliga, det ser man på brevskrivarnas miner) formuleringar som gällde.



Zaporogkosackerna till den turkiske sultanen. 

Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här, och till lands och till sjöss skall vi slåss mot Dig. Knulla Din mor! Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, bryggare från Jerusalem, getapojke från Alexandria, Stora och Lilla Egyptens svinaherde, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, Kamenats bödel, världens och underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud, Djävulens ättling, sendraget i vår kuk, svintryne, hästrumpa, rödhåriga hund, odöpta skalle, knulla Din mor!

Så svarar kosackerna Dig, Din usling. Du kommer inte ens att få vakta kristna svin. Nu måste vi sluta. Vi vet inte vilket datum det är eftersom vi inte har någon kalender. Månen är på himlen, året i boken, och det är samma dag hos oss som hos er. Därför: kyss vår röv! 

Konsjevoj ataman Ivan Serko med hela sin zaporogiska här.

(Mer om denna tavla och liknande i SvD)