Begåvade Maria hamnade i kassan på GekåsSå här låter ett stycke i slutet av artikeln:
Damtrosorna, schampoflaskorna, barnpyjamasarna och konservburkarna glider förbi på bandet. Maria Raned skjuter dem vidare med vänstra handen och låter blicken vandra i fjärran.Svenska Dagbladet igår, en artikel som handlar om Maria, en begåvad tjej som i hela sitt liv har varit, och också känt sig vara, mycket smartare än sin omgivning (dagis, skolan). Hon fick vara fröken åt de andra dagisbarnen, och hon sov sig igenom skolan (men kunde allt på proven ändå).
De flesta av oss har nog haft en och annan kompis som var på det här viset, som verkade skita i allt, men sedan, när det var prov, ändå kunde alla svaren. På den tiden det begav sig misstänkte jag alltid att såna pluggade i smyg, men med tiden har insikten smugit sig på att en del faktiskt är funtade så.
En del är smartare än de flesta andra. Det är likadant som att en del är muskligare än andra. Eller tristare och fantasilösare än andra. En del är kunnigare än andra. Och så vidare, och så vidare. Vad jag själv är vete fan - kanske bloggigare än de flesta andra. Eller inte.
Jag gillar den kunniga typen, särskilt den sorten som även är lite besserwissig. Jag tycker det är kul att känna såna. Jag tycker det "ger" nåt. Förvånansvärt ofta, det har jag märkt med åren, har faktiskt besserwissarna något att komma med. Bilden är ju annars att besserwissarna har fel men ändå står på sig. Borde jag förresten ha skrivit besserwissrarna?
Men nu kom jag fan av mig. Ja, jag är för att om har man en särskild begåvning så bör skolan ta hand om den, men jag tror faktiskt att det oftare är tvärtom - att elever som inte hänger med i farten får finna sig ifrånsprungna, och sen ligga på efterkälken under hela skolgången.
Men det jag störde mig på i SvD:s artikel, det som fick mig att börja skriva detta, var den insinuanta tonen. Att Maria inte alls borde jobba på Gekås, eftersom där ska ju bara dumskallar jobba.
9 kommentarer:
Ja, besserwissrarna. Men skitsamma.
Jag håller helt med dig. Vad skulle det vara för fel på att sitta i kassan? Är det omöjligt för en smart person att trivas med ett icke-intellektuellt jobb?
Mitt eget jobb måste nog kallas intellektuellt, men jag har haft många andra jobb av alla de slag, och de jag trivs bäst med har varit inom industrin och på restaurang.
Vilken fallenhet man har för att lära sig saker är inte det enda som avgör vilken sorts jobb man ska trivas på. Själv har (eller hade, nu är det nog lite kört) jag definitivt läshuvud, och jag är rätt kreativ, men däremot saknar jag en massa andra egenskaper och drivkrafter som krävs för att bli uppfinnare eller pedagogisk eldsjäl eller vad nu de som föraktar kassaarbete tycker är "riktiga" jobb. Jag gillar att ha tydliga arbetsuppgifter, såna som visserligen kan kräva stort hantverkskunnande men där man slipper använda fantasin. Och jag skulle avgjort lida om jag hade ansvar för andra människor i mitt jobb -- småbarn, äldre, sjuka -- för då skulle jag gräva ner mig så ohjälpligt i alla dessa människoöden att jag skulle duka under själv. Så det jag gör nu är på många sätt idealiskt för just mig: jag får skriva böcker, fast slipper hitta på vad de ska handla om. Jag måste hela tiden vässa mina tekniska färdigheter och mina verktyg, men uppgiften är tydlig och i stort sett otvetydig. Inte minst får jag fila på mitt verk ifred tills jag är nöjd med resultatet.
Och det enda som gör att jag inte söker ett kassajobb idag är att jag har blivit så bortskämd med att kunna hålla mina egna tider (men lönen skulle bli mycket bättre om jag blev kassaexpedit, det kan jag säga direkt).
Miss: Ja, trivseln är allt. Jag var röris på byggen en gång i tiden. I flera år. Det var inte jobbet som sög, egentligen, men umgänget med andra byggare. Jag menar dock inte att de var sämre människor än vad jag är, men jag kunde aldrig riktigt synka.
På tal om smarta männsikor på okvalificerade jobb så gillar jag det, för det är oftast dessa människor man kommer i kontakt med: Receptionister, städare, kassörskor.
Nä, det kan vara där det brister: att man inte har tillräckligt mycket gemensamt med resten som jobbar där. Fast det behöver man i och för sig inte ha på akademiska jobb heller.
Just inom restaurang lärde jag mig mycket om hur folk beter sig och vilka slutsatser man kan dra av olika uppföranden man bemöts med. Det var väldigt nyttigt och gjorde mig till en lite klokare mänska. Detta apropå det du säger om servicepersonal, alltså -- det är en sådan situation, mötet mellan en tjänsteande och den som ska servas, som är så avslöjande. Från båda hållen, dessutom. Är servicepersonen mänsklig eller gömmer hen sig bakom sin roll? Är kunden kapabel att se människan hos den andre eller låser blick och tanke fast sig i rollen?
Cool bildbyline förresten.
Miss: "...mötet mellan en tjänsteande och den som ska servas.."
Bra resonemang av dig där. Läsvärt.
Jag vill lägga till en infallsvinkel.
Det behöver inte alltid betyda att man är intelligentare än andra för att man har alla poäng på prov. Det kan bara vara så att man passar för den inlärningsstil, eller flera av dom, som är rådande i skolvärlden.
http://www.gugglan.se/larstilar.htm
Elisabeth: Det stämmer ju. Tack för länken. Förresten gillar jag din: "KUL ATT DU TOG DIG TID ATT BLÄDDRA LÄNGST NER PÅ SIDAN!" längst ner på din sida. :)
Kul att du uppmärksammat den minst attraktiva platsen på min blogg. För sånt blir jag extra :)
Elisabeth: Jag tyckte det var kul skrivet.
Skicka en kommentar