Den påminner rätt mycket om 2005 års "Aerial". Som en kusin, en ödsligare kusin. Men jazzig ändå. Jag anar mig till, fast det kanske krävs några lyssningar innan jag kan avgöra saken, att denna nog är den bättre kusinen. Om man nu ska jämföra. Det ska man inte.
Äsch, jag blir aldrig nån musikrecensent.
---
Update, dan efter: Låtarna växer, kristalliserar ut sig, blir egna.
2 kommentarer:
Hej
Misty, låten är magisk, men det krävs 10 lyssningar innan alla konturer och melodier faller samman, mitten av låten är så hjärtskärande att berörde något djupt i mig och jag som så sällan blir berörd idag.
Kates nya är inte lätttuggad men fruktansvärt fruktansvärt bra, men som sagt, hon skämmer inte bort oss med lätt-trallande refränger, och det lyckas ändå.Magisk
Mats: Det tog mig faktiskt ett par år innan jag gav Aerial en riktig chans. Fast sen gav jag den verkligen en riktig chans och nu är den omistlig. Den här känns redan, efter bara tre genomlyssningar, helt klockren.
Och ja, jag har läst på många ställen på nätet att Misty, det är låten det, men jag gillar nog hittills Snowflakes bäst. Det kanske ändras, vi får se. Kul att höra, förresten, att återväxten är trygga, för sonen låter riktigt bra han med.
Skicka en kommentar