Det här med att inte få fotografera överallt verkar breda ut sig. Förvisso har det varit fotoförbud här och där förr, men då har det mest rört sig om skyddsobjekt och liknande. Nu sprider sig förbuderiet till sjukhus, vilket möjligen kan vara okej ibland. Jag som gillar att plåta lite här och där stör mig nåt grovt på denna iver att begränsa min frihet (redan 2005 störde jag mig). Vad är förresten nästa steg - att förbjuda textåtergivande av det man ser? Bergis. Min dator gör då ingen skillnad på vad den visar upp på skärmen. En vacker bild eller en fin dikt - för datorn är det ändå bara ettor och nollor.
Nu för tiden ser jag på saken med lite politiska ögon, så att säga, eftersom fotande - både med mobilen och med kameran - har blivit en inte helt obetydlig tid av min vardag. Jag stör mig på politiker och partier som vill sabba för mig. De seglar under "vi-vill-ju-skydda-folk-flagg", men egentligen rör det sig bara om att i frågor som denna lyser dumskalligheten igenom hos dem som råkar vara dumskallar.
Ja vad regeringen tycker och vill göra vet vi ju, och även SD ställer sig bakom dem, men hur tänker de andra partierna? Några raka svar vore på sin plats. Jag skulle förvisso inte rösta på ett parti jag hatar (fast jag hatar egentligen inga) bara för att de råkar tycka som jag i frågan, men jag skulle mycket väl kunna ge fan i att rösta på ett parti jag gillar ifall de inte tycker som jag här.
I Sydsvenskans artikel läser jag: "Konstnärliga projekt kan också utgöra undantag, enligt lagförslaget." Jaha, och vem ska bestämma vad som är konst? Det symptomatiska här är förresten att just de som vill förbjuda (ickekonstnärligt) foto är de som antagligen inte för sina liv skulle kunna begripa att exempelvis såna som Lars Vilks eller Anna Odell gör konst. Jag har också lite svårt där, men jag kan åtminstone glänta lite på dörren till att även saker som inte råkar vara figurativa målningar och skulpturer också kan vara konst. Till exempel knasiga fotoprojekt.
Tidningarna brinner ju såklart för sina pressfotografer, och by the way så uppmanade oss Metro härom morgonen att ladda ner en "var-din-egen-pressfotograf-app" till mobilen. Det verkar alltså som att såväl pressen som många vanliga människor vill kunna plåta - så vilka tror sig då de styrande företräda när de vill förbjuda? Jag tror att de bara vill företräda sig själva och såna som är likadana som dem; de som tycker att teckande brottsoffer är samma sak som riktiga brottsoffer, de som inte gillar amning på allmän plats, de som ser allt genom ett FY! och KRÄNKT!-filter; de.
De här bilderna tog jag på stan igår kväll. Inga märkvärdiga bilder - ingen konst - men det var kul att bara plåta lite medan jag väntade på en kompis. Kommer man att kunna ta såna här bilder i framtiden, eller kommer man att bli tvungen att stoppa varenda en och be om lov? En och annan av er som läser detta kanske tycker att det borde man ju göra, be om lov, men jag håller inte med där.
13 kommentarer:
Bra att du tar upp frågan och belyser med ditt egna perspektiv. Jag har reflekterat en hel del över detta på sistone och är verkligen stor motståndare till förbud mot att fotografera. Det är enormt mycket mer fruktbart att reglera publiceringen än att förbjuda fotograferingen.
Frågan är inte helt lätt att ta ställning till. Jag är i princip för att man ska få fotografera "vardagsbilder" om det görs som du gör, diskret. Men det finns säkert de som är rätt "påflugna" och som gör att människor känner ett visst obehag/irritation. Precis som jag blir irriterad på främmande människor som ringer hem till mig och ska sälja saker eller tigga pengar till "välgörande ändamål". Men jag tror de påflugna typerna är i klar minoritet.
Hasse
Henrik/Hasse: Skulle det här kunna vara något?
Att det är bra som det är, men att det ska vara olagligt att lägga upp bilder man har tagit och som föreställer folk som befinner sig på platser som de borde ha fog för att betrakta som privata, typ provhytter och liknande.
Jag tror att du helt missat regleringen i PUL, som redan idag förbjuder vissa typer av textpubliceringar på internet. Just av integritetsskäl.
Däremot finns undantag för personuppgifter som publiceras i journalistiskt ändamål och det är bra och viktigt. Men journalistiskt ändamål handlar det nog sällan om när det gäller fotograferande privatpersoner.
Den springande punkten är väl vad som är viktigast att skydda; integriteten hos de människor som kanske tyckte det var obehagligt att de syns på fotografier du lagt ut till allmän beskådan,
eller ditt behov av att få fotografera allt och alla utan att be om lov?
Mvh/ Lukas Romson
För att förtydliga:
Det KAN vara så att du redan genom publiceringen av bilder av igenkännbara personer (och med tanke på att du inte bedriver journalistisk verksamhet) brutit mot PUL.
http://www.datainspektionen.se/fragor-och-svar/personuppgiftslagen/vad-galler-nar-personuppgifter-behandlas-pa-webbplatser1/
Och det KAN vara så att människorna du fotograferat lider skada av att du publicerar bilderna på dem. Säg at tnågon lever under skyddad identiet, och nu kan hennes förföljare känna igen henne och se att hon befann sigi Stockholm? Eller säg att någon uppgett till sin sambo att han befann sig på annan plats den tid du uppgett, och det orsakar gräl?
Det finns mängder med orsaker till att människor inte alltid känner att de vill att alla ska kunna veta exakt var de är, vid ett visst klockslag. Storebrors övervakning är meningslöst att strida mot om människor istället övervakar varandra och lägger ut all information på internet.
Mvh/ Lukas Romson
Som jag ser saken så har dina foton (inga foton du visat på nätet) ingenting att göra med lagen syfte. Därför tror jag inte att det blir några problem. Även om lagtexten kan tyckas luddig och öppen för tolkningar så är det just syftet med lagen man ska falla tillbaka på i sina bedömningar. Visst kan det kräva att något/några fall hamnar i HD innan tolkningen sitter, men det tror jag är ganska normalt.
Lukas/p-e: Men just luddigheten - öppningen för fria tolkningar - är ju en av farligheterna. Det är lite det jag hänger upp mig på. Precis som Lukas säger så har jag säkert missat ett och annat (jag orkar ju inte läsa igenom allt), men det är själva klåfingrigheten; vem ska få bestämma i vilket syfte jag tar mina bilder? Jag kanske är min egen journalist (fast jag ju inte är det) och jag kan ju ha konstnärliga ambitioner (fast jag inte råkar ha det). Grejen är att om jag inte är ute efter att kränka nån så borde ingen annan få tolka mina eventuella syften än jag själv.
Problemet är - tror jag åtminstone - att det ibland är fel personer som sitter och bestämmer saker, eftersom de inte verkar kunna skilja sin egen moraluppfattning från hur lagar ska tolkas. Det kommer inte att vara vakna och intelligenta personer som sitter och tolkar fotografernas bilder, utan det kommer att vara människor i stil med tanten på tv häromdan som tyckte att småungar som kittlar varandra är barnporr.
Fast det är med att man kan råka fota nån som lever under skyddad identitet ... ja, just där tryter mina argument.
http://frihetensvingar.blogspot.com/2011/11/pul-en-lag-utan-udd.html
Bengt: Lag utan udd är Ludd.
Det finns många problem med det här förslaget. Ett är att vad som är närgånget eller kränkande är subjektivt. Många muslimska kvinnor ogillar att fotas av män. Givet hur många muslimer det finns så borde väl då hela den offentliga sfären vara off limits.
Personligen tycker jag att man bör få fota på allmänn plats just eftersom den är allmänn och offentlig. Den är ingens privata sfär och bör inte heller vara det. Att det går att kränka folk med kameran är en annan sak. Allt som är omoraliskt bör inte nödvändigtvis vara olagligt.
Man kan också se ett maktperspektiv i lagförslaget. Det finns övervakningskameror överallt och journalister ska undantas. Det är bara den vanliga medborgaren som ska berövas denna rätt.
Paradigm: Vettigt sagt.
Fast nog har väl du konstnärliga ambitioner med dina bilder? Du kanske inte kallar det konst, men du experimenterar ju med format, svart/vit-färg, försöker hitta olika vinklar och beskärningar osv. Om inte det är konst så vet jag inte vad som är det.
mrarboc: Tja, tack i så fall. Kanske är det så att de som är konstnärer kallar det de gör för konst, medan vi andra kallar det att försöka göra nåt fint med de medel man har bara. :)
Skicka en kommentar