Genom kameran

Det finns en film som heter "They Live". Den är egentligen ganska usel, men idén den bygger på är kul. Huvudpersonen hittar ett par solglasögon. Med dessa kan han se världen som den egentligen är, nämligen styrd av utomjordingar med trollutseende. Jag har nog bloggat om den filmen minst ett par gånger förr, men upprepning förnöjer, som det heter.

Han med solglasögonen kunde alltså titta på en folkmassa. Nästan alla såg normala ut, men vissa gjorde det inte, och det var utomjordingarna. Samma var det med tidningar och affischtavlor. Tittade han på dem utan glasögon var det bara veckotidningar och Coca Cola-reklam och sånt, men genom solglasögonen syntes vad det egentligen var - vita ytor med budskap typ "Obey!".

Lite den effekten tycker jag att fotande kan bjuda på ibland. Saker man normalt inte ser kan så att säga dyka upp i efterhand. Den här bilden tog jag mitt på dan igår, när jag tog en snabbsväng till kungsan (där det åktes skridskor) på min lunchrast.

 

Jag plåtade Molins fontän. Fontänen är 138 år gammal och gjord av brons. Den kan mycket väl vara en av Stockholms allra finaste offentliga konstföremål. Den är grön. Från den mörkaste, nästan svarta, nyansen av grönt, till en väldigt ljusblek grön. Grön alltså - inte gul.

Åtminstone inte vad jag har sett. Nu har jag i och för sig aldrig riktigt närstuderat fontänen, men nog har jag alltid betraktat den som grön. Nu, på fotot, ser man det gula. Jag tror inte jag såg det gula när jag tog bilden. Kan det vara brons som tränger igenom ärgen? Kan det vara nån kemisk reaktion? Kan det vara nåt påstruket skyddande lager?

Ingen aning, men jag kom att tänka på det där om solglasögonen när jag såg det gula, att kameran ibland kan visa det som ögat inte ser.
---
Förresten, på tal om utomjordingar. Den som kommer från en annan planet är en utomjording. Om man däremot råkar komma från jorden, ja då är man en jordling. "-ing" - "-ling". Varför detta L i det ena ordet men inte i det andra?