På väg att ge upp och spottar ur sig en uppgiven stämning

Min kamera har börjat glappa. Den har börjat bete sig underligt. När jag siktar på något och ska fota så stängs den den rätt ofta av. Eller om det bara är displayen som stängs av. Jag vet inte. Jag vet inte om det är kameran, batteriet eller minneskortet det är fel på. Skulle kunna vara minneskortet, för ibland kommer ett meddelande om att jag ska sätta in minneskortet, fast det redan sitter på plats.

Jag har haft min kamera ett bra tag nu - sedan den trettonde juni 2010. Vad blir det?  Cirka ett och ett halft år. Jag kanske har överanvänt den. Är ett genomsnitt på minst tjugo bilder om dagen i ett och ett halft år att överutnyttja? Säkert. Nåja, pajar den så pajar den, det ligger väl i gudarnas händer, antar jag. Jag har inte råd med en ny kamera, men jag har åtminstone min mobil, och kameran i den är ganska finfin.

På tal om finfin förresten, så tog jag häromdan en av de ytterst få bilderna jag har blivit riktigt nöjd med. Komposition och  sådan kvalitet vet jag inte mycket om, men jag känner när själva "stämningen" i bilden funkar. Det är bilden här bredvid. Det är centralens övre hall, men jag får obehagliga vibbar av dyster incheckningsdisk på tröstlöst motell, eller nåt i den stilen. Stämningen i bilden är - åtminstone känner jag det så - totalt uppgiven och hopplös. Ibland har jag mardrömmar som det inte händer mycket i, men som går i den här atmosfären, och de är alltid värre än de mer normala mardrömmarna, de där man blir jagad eller faller.

Ja nu har jag skrivit färdigt. Vad ska jag hitta på för rubrik? "Kameran går på sista varvet"? "En bild jag blev nöjd med"? Kanske nåt med kamerans på väg att ge upp och uppgivenheten på bilden? Ja, nåt sånt får det bli.