Fotoutställning i Farsta

Snön föll. Min gamla vän Pia uppmärksammade mig på att i Farsta i dagarna så pågår det en liten fotoutställning som handlar om (det rättså knarkiga) ungdomslivet i Farsta på det tidiga 70-talet.



Vi gick dit. Han som höll i det – “Limpan” - var ung på den tiden när bilderna togs. Nu var han 56. Han satte igång att missbruka när han var ung, och det tog honom 30 år att bli av med missbruket.



Det är han på bilden här nedan, och som synes ser han ändå rätt fräsch ut med tanke på den “karriär” han har haft bakom sig. Jag bytte några ord med honom.

Grejen var att runt den tiden vi snackar om, då var jag livrädd för såna som han – såna som gick omkring med konstiga pälsar, hade skäggstubb och hade överdrivet utsvängda byxor. Själv var jag kring 10 år på den tiden, och vi (familjen) var i Farsta rätt mycket (handlade, gick på bio) . Jag trodde de var livsfarliga, de där gängen.

Nu frågade jag honom om hur det låg till med den saken. “Närå”, sa han, inte var de särskilt farliga för vanliga människor, “ - jag har en känsla av att dagens ungdomsgäng är bra mycket vassare.”.





De där ungdomarna, de som överlevde, växte så småningom upp och blev medelålders, och jag med. Själv så jobbade jag ju förresten senare i flera år på Centralen med att tjafsa med missbrukare och liknande figurer. Därav namnet stationsvakt. Med “figurer” menar jag inget illa, för är det nåt jag har lärt mig med åren så är det att missbrukare rätt mycket är som folk är mest, bara lite skränigare och … ja, missbrukigare



När vi gick därifrån, Pia och jag, så föll snön fortfarande. Jag vände mig om och såg tillbaks mot Farsta Centrum. Jag tänkte att fan vad jag gillar det stället.