Löpningen idag då, vilket skämt. Jag hade tänkt köra lite snabbare. Jag hade tänkt att eftersom jag klarar att lunka mig fram i över en timme, då borde jag ju kunna springa fort i ca 40 minuter. Inte oavbrutet kanske, men i tiominuters-intervaller, med sakta joggande fem-minutare emellan.
Ja eller hur! Jovisst, jag var ute och rörde mig i 40 minuter. Och javisst, jag rörde mig fortare i intervaller. Men några tio-minutrare blev det inte, utan snarare 100-metrare. Och det lugna joggande blev längre och längre mellan gångerna.
Jag orkade helt enkelt inte mer. Det var som om jag hade, när det rör sig om löpning, kastats bakåt minst en månad i tiden
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Man har all statistik emot sig när det gäller sånt där, vilket är en klen tröst: det tar tid att bygga upp spänsten och det går snabbt att tappa den. Men någon nämnde "muskelminne" häromdagen och det lät ju lite hoppfullt. Musklerna minns sin storhetstid och får de bara en chans vill de tillbaka dig igen.
Fast mina muskler verkade minnas dåligt och ville väldigt lite när jag premiärcyklade i går. Kan bero på minusgraderna.
Tack för att du nämnde cykling. Dags att sparka igång vraket.
Intervallträning är inget skämt. Jobbigt som FAN och något som jag anser mig vara alldeles för gammal för.
För gammal jag med. Återgår till den jämna lunken.
,-)
Har du något särskilt mål i sikte ...?
Näe. Vill vara hurtig bara.
Skicka en kommentar