Ögonvrånade

Fan, man ser ju inte vad som visas på skärmen. Det är solljuset. Fan, det är ljuset över huvud taget. Jag pratar om skärmen på min mobil alltså. Jag måste, för att hålla på med mobilen, hålla mig i skuggan.  Och det var det jag gjorde. Jag befann mig på en skogsstig. Solen lyste igenom trädtopparna och ner på mig, men så hittade jag en stubbe invid en liten bergskreva invid stigen, och där satte jag mig och pysslade. Jag fixade med bilder, möjligen dessa.



Jag såg nog lite skum och hemlig ut där jag satt, det antar jag. Vem sitter och ruvar invid en bergskreva liksom? Och så här års. Nå, jag gjorde det i alla fall, och som jag satt där kom någon annan gående på stigen en bit bortåt.

Jag var rätt inne i vad jag höll på med, men jag såg i ögonvrån att det var en kvinna som närmade sig. Hon såg nog mig med, eller åtminstone den slags mörka skepnad jag utgjorde där jag satt. Det såg bergis ut som att jag lurpassade, och följaktligen stannade kvinnan upp en bit därifrån. Hon tvekade. Sedan vände hon på klacken och gick tillbaks samma väg hon kom ifrån.

I vanliga fall nog ett rätt smart drag av en kvinna eller vem som helst att gå tillbaks. Jag hoppas dock hennes omväg inte blev alltför lång. Men det hela utspelade sig trots allt bara under några sekunder. Jag var inne i bildtrixandet, och kvinnans manövrar såg jag som sagt bara i ögonvrån.

En stund senare, möjligen vid nästa skuggiga ställe, fick jag för mig att twittra om saken. Men hur skriver man det jag just har beskrivit här på bara 140 tecken? Man måste komprimera. Så här blev det.

Satt i skuggan på skogsstig. Ögonvrånade en kvinna komma, se mig, tveka, vända om. Jag ville ju bara lättare instagramma där i mörkret. 

Detta mitt tittande i ögonvrån blev efter ett par försök att få till det att jag "ögonvrånade". Och det var det jag ville komma till nu. Kan det vara så att jag faktiskt uppfann detta sätt att beskriva att man ser någon i ögonvrån? Att man "ögonvrånar" någon.