onsdag, augusti 29, 2012

Lite fascism

Det började med att jag, i en paus och framför en kopp kaffe, fick för mig att jag skulle kolla upp vad fascism är för något. Det är faktiskt inte lätt att veta, för det är ju precis som det står på Wikipedia:
... samt en rad militärjuntor vilket skapat en stor förvirring inom vilken ideologi som ska betraktas som fascistisk.

Varför jag skulle kolla upp saken minns jag inte, men saken dök väl antagligen upp som nåt slags slutled i nån tankekedja jag omedvetet satt och funderade på. Jag minns sällan hur såna kedjor startar. Nå, Wikipedias artikel gjorde mig inte särskilt mycket klokare, men här är några axplock/stödord som kanske kan ge en sammanfattande bild:

Massrörelse / Individen är underställd statens behov / Stark nationell identitet / Motstånd mot kommunism, konservatism och liberalism / En reglerad, klassöverskridande ekonomi / En positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå målet, inbegripande heroism och manschauvinism

Om jag sammanfattade rätt vet jag inte, men vid det här laget hade jag börjat tänka på filmen "Salò, eller Sodoms 120 dagar", en av de vidrigaste filmer jag har sett. Jag såg den i början av 80-talet, men den är från 75. I videoaffären hade den inget riktigt omslag, utan bara ett svart fodral med titeln samt texten: "Bilderna från denna film är för hemska för att visas upp här", eller nåt i den stilen, vilket såklart var oemotståndeligt för mitt yngre jag.



Jag brukar förvisso tåla både det ena och det andra på film, just eftersom jag ju vet att det är film, men här var det ju verklighet och det gjorde ju saken så mycket värre. Eller? Jo, jag hade liksom fått för mig att detta verkligen hände i Salòrepubliken, så medan jag såg filmen visste jag ju det, och även fortsättningsvis - i de kommande 25-30 åren - visste jag ju det. Tills nu, nu när jag läste Wikipedias artikel om filmen.

Filmen, som inte vilar på verklig förlaga, utspelar sig i Salòrepubliken [...] Filmen är fiktion, även om den utspelas i Salòrepubliken under andra världskriget finns det inget som pekar på att de brott som fascisterna utför i filmen skulle utförts i verkligheten och filmens händelser är enbart tagna rakt ur De Sades bok.

Jaha, där ser man.

14 kommentarer:

h.skoldebjer sa...

Alla Pier Paolo Pasolinis filmer var mer eller mindre märkliga.Salò är vedervärdig!

Lena sa...

Jo, det verkar rätt sammanfattat. Som jag förstått det har fascismen, till skillnad från de flesta andra ideologier, ingen tydlig vision av sitt samhälle. Det tycks mest handla om elitism och våld.

stationsvakt@gmail.com sa...

Funderar på att se hans "Mamma Roma", en film från 62. Den kanske kan va nåt, tänker jag.

stationsvakt@gmail.com sa...

Jag, som har varit vakt förut (och fortfarande är fast inte längre på samma vaktiga vis), har blivit kallad fascist massor med gånger: Elitism och våld, det är jag det ... fast åtminstone inte på det äckliga Saló-viset.

h.skoldebjer sa...

Denna är väl den av hans filmer som fått bäst kritik tror jag. Har den hemma sedan några månader men har ännu inte sett den.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Matteusevangeliet_(film)

http://youtu.be/LEujXi7Ytts

stationsvakt@gmail.com sa...

Har också hört gott om den.

Clam sa...

Man ska nog hellre söka på korporativism om man ska få en åskådlig bild av fascismen som ideologi. F-ordet är förstört av för ymnig och konstig användning. En tid fanns det de som kallade socialdemokrater för socialfascister. Då rådde totalknaos i det politiska tänkandet. Slagord man minns(riktat till stackars konstaplar): "Samma fascister här som där! Samma fascister här som där!" Ngt överdrivet, kunde man tycka redan då.

Knaos? Bra ord.

stationsvakt@gmail.com sa...

Jag slog upp ordet korporativism. Fattade inte mycket. Kommer att tänka på Blå tåget-låten: "... så bygger vi ett samhälle efter korporativa principer".

Clam sa...

Ja, vissa tyckte som sagt så om såssarna. Men som jag förstår det är korporatismen ett försök att stoppa både den fria marknaden och klasskampen. Man återinför det medeltida skråväsendet och centralmakten; arbetstagare och arbetsgivare samsas i gemensamma organisationer och alla näringsgrenar samarbetar nära med en nationell diktatur.

Wikipedia:
"Från 1939 till fascismens fall 1943 utsågs ledamöterna i den italienska deputeradekammaren av officiella korporationer, sammanslutningar mellan arbetsgivare och arbetare efter yrkesgren"

Så gjorde Musse. Han var knoppen på samhällskroppen som såg till att lemmarna skötte sig som de skulle.

Ingen konkurrens och inga intressekonflikter tillåtna.

Ett av flera modernistiska sätt av försöka stoppa historiens gång med ett evigt idealsamhälle.

stationsvakt@gmail.com sa...

Hm, det låter ju som alla andra system och ideologier - skitbra i teorin; bygger på att alla alltid presterar förutsägbart.

Clam sa...

Exakt. Man måste forma Den nya människan med hemlig polis, inrikestrupper, total kontroll över informationen samt sträckbänkar.

stationsvakt@gmail.com sa...

När det blir så vill jag nog hellre tillhöra ledarskiktet än tvärtom. :)

Clam sa...

Ja, byggandet av idealstaten innebär en hel del mums fillibabba för Folkets förtrupp. Tills bygget rasar ihop, vill säga. Och det gör det alltid, har det visat sig.

stationsvakt@gmail.com sa...

Så är det nog.