Att paddla inne i stan bjuder på helt andra vyer än borta på Södertörn. Gamla båtar och rostiga, nedgångna industrier är trevligt att titta på.
Man kan ta sig in under Klarastrandsleden, men då ska man helst vara fisk eller möjligen sjöfågel. De akveduktiska små inflödena under vägen är spärrade medelst grindar med hänglås på. Här syns brorsan försöka forcera en sådan, dock utan att lyckas.
Ovanstående bilder skildrar när vi befann oss i skyddade vikar och liknande, ställen där vattnet låg rätt stilla. Men vi var inte bara på såna ställen. Kartan här nedan föreställer våran rutt.
Det var förvisso hyfsat väder, men det var ändå rätt blåsigt. Vi följde Söder Mälarstrand bort mot slussen och det var riktigt jobbigt. Antagligen var det nämnda blåst i kombination med att Mälaren rinner ut i Östersjön just där som gjorde att vågorna gick höga och liksom kom från alla håll.
Det var förresten inte bara jobbigt, utan faktiskt lite läskigt, så guppigt var det. Jag trodde på allvar att jag skulle plurra flera gånger, och då bli av med både mobil och glasögon. Men det gick bra, och imorgon börjar jag jobba.
3 kommentarer:
Spännande avslutning på ledigheten.
Det måste fordra visst balanssinne att sitta i en kajak och än värre; att kajka i en sån!
Pv som säger att jag gett kassaskåpet ett ansikte (inte särskilt vig, om man säger så ...), menar nog att den här sporten inte är nåt för mig. Det tror inte jag heller ,-)
Stefan: Ja - särskilt som att jag vid tillfället helt hade glömt att jag börjar imorrn. Upptäckte det av en tillfällighet. :)
Elisabet: Man behöver inget särskilt balanssinne ... faktiskt. Du borde prova (när det inte stormar, dvs).
Skicka en kommentar