Det står "Flickor i sexiga underkläder" på omslaget, men inte fasen skulle jag kalla henne för flicka. Jag skulle säga tjej. Är det en åldersgrej? Nej, 1979 var jag 15 år gammal, och de jag räknade som flickor, de var nog under 10.
Eller om de blev tjejer när de var 12. Eller 13. Men inte en chans att jag skulle kalla en tjej som var över 15 för flicka. Jag kollar upp ordet flicka på Wiktionary.
I formella sammanhang dras oftast en skarp gräns där en icke-myndig person av kvinnligt kön betecknas som en flicka, medan en myndig person betecknas som en kvinna, d v s en 17-årig flicka, men en 18-årig kvinna. I ett mindre formellt sammanhang hade flicka eller det vardagliga ordet tjej kunnat användas om både 17- och 18-åringen.
Nå, de satte gränsen högre än vad jag gjorde, men det spelar ingen roll, för även om man kör efter den definitionen blir det knasigt; är tjejen på bilden en flicka så är hon ju 17, och en sån får väl inte vika ut sig på ett omslag. Eller det kanske hon får? Eller fick på den tiden.
Ja inte vet jag, jag är ingen språksociolog på något sätt. Men om jag ska ge mig på att gissa varför de skriver flickor istället för tjejer så skulle jag säga att det tyder på att rubriksättarna var av äldre modell, och att när de var unga var flickor flickor längre. Eller så kan det förstås tyda på att de som gjorde tidningen var lite allmänt unkna.
22 kommentarer:
Ack, Gits Olsson. Det ligger en del artiklar av honom ute också. Jättekul att läsa nu. Det skrevs helt annorlunda i tidningar då, i en tid då Sverige var homogent och alla såg på Hylands hörna på lördan och lyssnade på Cege Hammarlund på radio. Jag är sjukt förtjust i gamla tidningar, och det kvittar om det är SE eller året Runt.
Visst sa man tjejer när vi var unga men ändå så...ja jag tycker det låter helt rätt med flickor i alla fall. Lite mer formellt kanske, eller typ vuxna herrar som kunde sjunga och skriva om flickor flickor vackra sommarflickor, eller ja något åt det hållet.
Kom att tänka på en schlager nu: "och alla flickor små bör låsas inne då när det går mot sol och vår." Då menade man inte flickor under tolv :D
Däremot vet jag att man i våra dagar får akta sig noga när man säger flicka. Någon hade beskrivit en ung dam i Anna Sjödins sällskap på Crazy Horse som en 20-någonting "flicka". Jädrar vad det tog hus i helsicke i TV-sofforna. Alexandra Rappaport var tvärilsken och kunde knappt sluta säga 2*-årig "flicka" med hånfull röst. Haha, vilka fällor det finns för oss som inte har stenkoll på det korrekta språket.
Vittra: Antagligen sätter den språkliga fossiliseringen in redan i trettioårsåldern, och sen blir man allt stelare och mindre öppen för nya/ändrade definitioner på ord. Själv känner jag att jag är klart nära gränsen för att vara öppen för det nya. :)
Bäst man passar sig för att prata för mycket. Jag säger som Hasse och Tage:
Vid 33 är man passé,
vid 35 så kan man hälsa hem.
Vid 40 jämnt är man ett skämt
och högre upp så åker man väl på en propp.
Min pappa prenumerade på Se - det var en rätt trevlig tidning tyckte jag med -, men se, när dom avklädda damerna visade i det närmaste allt, då upphörde prenumerationen.
"Du förstår Elisabet, det är inget spännande när man ser allting .., man ska bara a n a ....", sa pappa och log.
Elisabet: Den dog nog minst 10 år försent för att ha dött med äran i behåll, skulle jag säga.
en bild... - ett uttryck... - en påverkan?
Marianne: Risken för/chansen till påverkan finns nog alltid där.
Jag gillade verkliogen Gits Olsson. Här kåserar han om min hemstad. http://www.gitsolsson.se/Resereportage/avesta.htm
Flickor och fröken användes flitigt ända in på 70-talet. Läste nyligen några Trenter-deckare och där användes båda uttrycken väldigt ofta.
För övrigt såg jag ett gammalt klipp för inte så länge sedan av Alice Babs där hon framförde Sveriges först bidrag i Eurovision. Tror det var 1958. Den svenske kommentatorn kallade henne för "lilla fru Sjöblom".
hasse: Jag har då aldrig sagt varken fru eller fröken. Fan vet om jag ens har sagt flicka, när jag tänker efter. Kanske är jag - född 64 som jag är - tillhörande den generation som aldrig började använde de orden.
Jag kom på en sak till. Nog hette det utvikningsflicka och inte utvikningstjej. I skrift alltså. Man sa väl utvikningstjej tonåringar emellan, men det är liasom en annan femma det. Idag heter det visst bara utvik om man ska döma efter flashback där stackars fröken Hellqvist - flickvän till Gaffeln - fått öknamnet Utviket.
Javisst hette det flickor och fröken hos Trenter och i andra deckare. Han var väl inte 70-tal förstås men ändå. Samma sak hos Rönnblom, och hos Maria Lang titulerades studenter med kandidaten. Härliga tider :D
När jag tänkt efter så var det kanske så att tjejer var ungdomsspråk och flickor vuxenspråk en bit in på 70-talet i skriftspråk. I bildjournalen var alla tjejer men i Svenska Dagbladet hette det säkert flickor eller unga damer.
jag är född -57 men har heller aldrig använt varken flicka eller fröken. ;-)
Vittra: Man kan verkligen undra vars skiljelinjen gick. Nåt för språkhistorikerna att ta tag i.
hasse: Jaså inte. :)
Lilla stumpan är inte heller så populärt att säga till tjejer i ålersgruppen 20-25. I alla fall tycker inte en kollega till mig om att jag säger så till henne om vi är oense om någonting. Jag tycker det är rätt småkul.
hasse: Ny slogan: "Man säger 'Lilla stumpan' - när man vill vara Thor Modéen för en stund.". :)
Ha ha...just det Johnny! Tjejen ifråga brukar dessutom kontra med att kalla mig för gubbstrutt så det jämnar ut sig.
hasse: Själv väntar jag med att vara gubbstrutt tills nästa år, när jag blir 50. Tills dess är jag en kille, eller möjligen en man.
Rätt inställning Johnny! :-)
hasse: Eller hur. fast om ett år kanske jag säger samma sak, fast lägger på ca 10 år. :)
En länk till språktidningens senaste nummer, där man filosoferar i ämnet: "http://spraktidningen.se/artiklar/2013/08/nar-ar-man-en-man"
frk: Kul. :)
Skicka en kommentar