Sen åkte jag hem. På eftermiddagen kom det ett nytt regn. Ännu har inga hösttemperaturer visat sig, så regnet kylde ner lite bara, skapade lite ånga och dimma i naturen. Framåt halv åtta-tiden tog jag en promenix. Jag hamnade nere vid kolonilotterna. Sommaren andades en fuktig och väldoftande sista suck rätt ned i mina lungor alltmedan mörkret föll. Det var en trevlig promenad.
Bakom träden, rätt långt där bakom, hördes tunga dova steg. Det var hösten som kom vandrande. Jag väntade dock inte in den, utan gick hem.
6 kommentarer:
Jag räknar lite annorlunda. När shortsen åker tillbaka in i garderoben, och när uteserveringarna känns för kalla, då är sommaren slut, så än är det några sommarveckor kvar.
Stefan: Du har en slags optimistisk inställning. Inte jag - jag skymtar hösten redan i slutet av Juli. :)
"Sommaren andades en fuktig och väldoftande sista suck rätt ned i mina lungor alltmedan mörkret föll.
Bakom träden, rätt långt där bakom, hördes tunga dova steg. Det var hösten som kom vandrande. Jag väntade dock inte in den, utan gick hem."
Mycket poetiskt Johnny, jag gillar det skarpt!
hasse: Tack. :)
precis vad jag tänkte... - jag menar det som h skoldebjer kommenterade...
Marianne: Å, tack. :)
Skicka en kommentar