Jag vilar mitt i ett dödssprång; jag lyfter från de osaligas straffort och siktar mot evigheten. Ovan mig svävar en fimp som sedan länge tappat sin värme. Liksom jag.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
fredag, september 20, 2013
En död råtta under en bänk
Under en regnvåt bänk, dubbelskuggad av både radiohuset i Stockholm och bänkens brädor, ligger jag död och ögonlös. Sommarens dröjande värme tränger upp från markplattorna under mig, men det känner jag inte.
Jag vilar mitt i ett dödssprång; jag lyfter från de osaligas straffort och siktar mot evigheten. Ovan mig svävar en fimp som sedan länge tappat sin värme. Liksom jag.
Jag vilar mitt i ett dödssprång; jag lyfter från de osaligas straffort och siktar mot evigheten. Ovan mig svävar en fimp som sedan länge tappat sin värme. Liksom jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Å, så fint skrivet till den lilla råttan!
tack. Detta är dock den ultimata råtthyllningen:
http://youtu.be/gU6RBZaDQEg
Har du blivit råttpoet helt plötsligt.
Det stämmer. Är dock inte gnagare för det.
du ÄR en Poeet johnny!
Marianne: Tack. :) :)
Skicka en kommentar