Dov och dunkel
Nattens mist
Dämpad dagningens dimma
Tills den löses upp till sist
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
4 kommentarer:
Fint! Gillar dimma.
Mira: Tack. Ja, dimma är fluffigt och muffligt och man känner sig liksom inbakad.
Synnerligen vackert!
Baronessan: Tack. Nu när det är så dimmigt och fint kan man önska att man hade en riktig kamera.
Skicka en kommentar