Malörten skördad (eller dödad)

Någon gång i mitten av sommaren bad jag min mor, som har kolonilott och som på den har en malörtsbuske, om att få en liten del av nämnda växt, att ta hem och plantera i en kruka. Det fick jag, och i krukan stod sedan malörten på min balkong i några veckor. Sedan fick jag för mig att jag skulle plantera den ute i naturen, och invid min brorsas stuga, på farstanäset, satte jag ner den i jorden. I skogsjorden, helt enkelt.

Där mådde den hur bra som helst, och växte sig stor. Ett par gånger plockade jag kvistar från den, som jag kryddade brännvin med. Men sommaren tog slut till slut, och tanken på att malörten bara skulle stå där och vissna ned störde mig. Jag bestämde mig för att när första natten med minusgrader hade varit, då skulle jag "skörda". Och inatt kom kylan, åtminstone såvitt jag vet var det den första riktiga kallnatten, i mina krokar.

Det var en solig dag idag. Jag tog mig ut till brorsans stuga. Jag hade med mig en sax. Och där stod den, malörten, och såg ut att må hur bra som helst. Fast vid en närmare titt kunde jag se att den hade vissnat lite här och där.

Jag tänkte att det är ju en rätt klen och svajig planta detta, så ett fint klipp i nerkant blir nog bra. Men nix, jag hade behövt en sekatör. Under den senaste månaden hade tydligen stammen utvecklat sig till en rätt tjock och hård historia. Men, snipp! där föll den. Fast nu ångrade jag mig. Det hade varit smartare, tänkte jag, att behålla stammen intakt, och strippat den på grenar. Har jag skördat den eller har jag dödat den? Det visar sig i vår. Åtminstone, såg jag till min lättnad, hade jag missat några spretiga grenar nertill, och de fick sitta kvar.

Sådärja, ner i ryggsäcken me't, och en sväng förbi systemet på vägen hem. En flaska vodka blev det, en sjuttis. Jag tog allt det gröna, inte det som kändes träigt, och stoppade ner i flaskan. Den blev ganska mättad. Så har jag inte gjort förr, utan kryddat med lagom mycket för att dricka några dagar senare. Denna gång blev det dock hardcore, en dryck som inte lämpar sig att dricka som den är, utan att krydda annan sprit med. En essens.

Många menar att malört ska skördas endast på Bartolomeinatten, den 24 augusti, men min erfarenhet är att man kan ta malört och krydda sprit med under hela sommaren och hösten. Det är möjligt att det smakar annorlunda från tid till tid, och jag har inte suttit och jämfört, men det blir alltid gott. Det blir bäsk.