Dubbla spår

Inför valet fanns det en hel drös tester att göra, såna som skulle visa vilket parti man möjligen borde rösta på, baserat på vad man tyckte i olika frågor. Testerna var ganska lika varandra - och lika varandra var också de resultat jag fick. Jag blev i stort sett alltid hälften sverigedemokrat - hälften kommunist.

För min egen del var det rätt länge sedan jag identifierade mig själv som tillhörandes nåt särskilt parti. Jag känner mig varken som en "-at" eller en "-ist", utan vet bara ungefär vad jag tycker i olika frågor, och som testerna mycket riktigt visade passar jag inte in i nåt partis program.

Men om vi lämnar det politiska, för det var inte det jag ville komma till egentligen, så indikerar ovanstående mer att jag rymmer två olika läggningar samtidigt, två spår som kanske löper lite grand i olika riktningar. Vill man förenkla så kanske man kan säga att jag är till hälften konservativ, till hälften progressiv.

Alla människor har nog dessa komponenter i sig, så jag är ju absolut inte unik, men det kanske är mindre vanligt att de är så perfekt uppdelade i två. Ibland clashar läggningarna mot varandra inom mig, men för det mesta, kanske med lite dubbeltänk till hjälp, går de bra ihop.

När det kommer till hur jag fördelar mina läggningar på sociala medier har jag gjort som följer: På twitter låter jag den del av mig som skulle kunna betecknas som "konservativ" (eller vad man vill kalla den - det fluktuerar) komma till tals (och stundtals flöda), och på facebook låter jag (för det mesta) den "progressiva"/"öppna"/"trevliga" sidan visa sig.

Jag tycker det är en rätt bra politik - var sak på sin plats. På samma sätt som att en "kul länk" skulle vara totalt meningslös på twitter - och rätteligen drunkna där - skulle en typisk "Ävafan nu får det fan vara nog!"-tweet vara totalt malplacerad på facebook, och bara skapa otrevnad bland dem som befinner sig där för att umgås och komma bort en stund.

Var sak på sin plats, som sagt.