Nu verkar äntligen frystorkningen vara på gång. Jag har bloggat om metoden både en och två gånger förut. Det handlar alltså om att man först torkar ur ca 70 procent av vattnet den döda kroppen består av, och sedan fryser ner den till minus 196 grader, för att slutligen vibrera ner resultatet till smulor eller pulver. Antagligen mycket miljövänligt.
Fast först måste smulorna miljögranskas. Det kan vara så att det som återstår av människan inte är nyttigt för djuren och organismerna som knaprar i sig det, där det ligger ytligt begravt på kyrkogården. Men troligen är det mera nyttigt än onyttigt, för man ligger i en kista av majsstärkelse när man så att säga efterbehandlas, och grönsaker ska ju vara nyttigt sägs det.
Om det nu visar sig att det är både ofarligt och dessutom jättenyttigt - är jag då väldigt kontroversiell och hakutstickande om jag då föreslår att vi skickar smulorna till svältande ute i världen? Är jag det? Bäst att jag inte föreslår det då.
---
Andra bloggar om: döden, begravning
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar