Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
För ett tag sedan tyckte en (annan eller samma) insändare att bloggare med färre än 100 besökare/dag borde inse att det var dags att radera sig själva från cyberspace.
Men är man bekräftelsetorsk så är man. Hur liten responsen än är.
Den där underchefen som fick 1.3 miljoner kronor - 32 månaders lön - i avgångspengar i princip för att han framhärdade i att blogga om/för Israel, kännner sig nog lycklig. Inte ens Blondinbella har fått så tung ekonomisk utdelning på bloggandet. Jag har förresten inte sett en enda liberal bloggare som säger att det var dåligt använda skattepengar och menat att han borde ha hanterats på ett billigare sätt. Man kan ju gissa hur det låtit om killen varit arbetslös och fått en miljon för nåt projekt.
Ullah: Min erfarenhet är att det inte blir roligare att bloga ju fler läsare man har.
magnus: Man kunde ge en massa pengar till bloggprojekt för långtidsarbetslösa. det kanske kunde funka som nån slags arbetsträning; typ hjälpa folk att komma ur sin isolation 8om de nu känner sig isolerade).
Den bästa öppning på en insändare jag setg är annars "Nej, herr Kröhnert!" avfattad av en förmodligen 70-årig man (hans stil var en helt fantastisk mix av kanslisvenska och upprörda floskler) som invände mot en i Skåne bosatt tysk. Insändaren handlade om partnerskap för bögar (tysken var för,vår man var benhårt mot) och med eet tigersprånget i öppningen fick han det att låta som om alla läsare måste veta vem herr Kröhnert var. :->
Lyckliga människor vältrar sig i glädje och harmoni. De har inte tid att skriva dumma insändare. Du är bara avundsjuk, 08-insändaren. Skaffa dig ett liv istället!
Att skriva är att idga yttrandefrihet och de som inte gör det använder inte sin mänskliga rättighet. Fler borde visa Kina med flera att ALLA borde få säga vad de tycker...
Men insändaren har ju rätt. De som är lyckliga behöver inte uttrycka sig i bloggar, insändare eller på annat sätt. Se bara hur lyckliga de var i Öst. Före muren föll vill säga, då blev de olyckliga helt plötsligt och började gnälla. Att kunna gå omkring på små rosa moln och känna lycka i sitt liv trots allt omkring, utan att klaga är numera bara förbehållet de som bor i Nordkorea. Burma faller tyvärr bort då de visst har en sådan där bråkig dissident som yttrar sig i missnöje då och då.
Nej visst är vi olyckliga vi som bloggar. Vi tänker och reflekterar och det skapar nu ingen bra mental balans. Bättre att leva sitt liv som randomat.
20 kommentarer:
För ett tag sedan tyckte en (annan eller samma) insändare att bloggare med färre än 100 besökare/dag borde inse att det var dags att radera sig själva från cyberspace.
Men är man bekräftelsetorsk så är man. Hur liten responsen än är.
På Spaning efter sanningen är allt Relativt
beroende på betraktaren och dennes uppfattning om sin egen och andras verklighet.Tjabba.
PelleTrix
Ha, jag är både lycklig och har få besökare på min blog.
"Bekräftelsetorsk"!
Haha.
:-D Molly Ginger, den lättroade.
Jag skulle nog vilja vända på det och säga "lyckliga människor behöver inte skriva insändare". Det stämmer ju dessutom betydligt bättre.
Max
frk: Färre än 100 besökare = Man är exklusiv. :-)
Pelletrix: Tjabba. :-)
BeRKA: Besöksantal och pengar kanske är besläktade på det viset - att de inte kan köpa lycka.
Molly: Bra ord, faktiskt.
Max: Eller hur. Insändarskrivare är ofta ena bittra typer.
Tjoho, jag är exklusiv! Och ämnar fortsätta vara det.
Den där underchefen som fick 1.3 miljoner kronor - 32 månaders lön - i avgångspengar i princip för att han framhärdade i att blogga om/för Israel, kännner sig nog lycklig. Inte ens Blondinbella har fått så tung ekonomisk utdelning på bloggandet. Jag har förresten inte sett en enda liberal bloggare som säger att det var dåligt använda skattepengar och menat att han borde ha hanterats på ett billigare sätt. Man kan ju gissa hur det låtit om killen varit arbetslös och fått en miljon för nåt projekt.
Ullah: Min erfarenhet är att det inte blir roligare att bloga ju fler läsare man har.
magnus: Man kunde ge en massa pengar till bloggprojekt för långtidsarbetslösa. det kanske kunde funka som nån slags arbetsträning; typ hjälpa folk att komma ur sin isolation 8om de nu känner sig isolerade).
Ja, det var då en olyckligt värld vi lever i.
Kristofer: Men såna här insändare spär ändå på lyckan lite. :-)
Johnny : ja, det gör väl det. :)
Den bästa öppning på en insändare jag setg är annars "Nej, herr Kröhnert!" avfattad av en förmodligen 70-årig man (hans stil var en helt fantastisk mix av kanslisvenska och upprörda floskler) som invände mot en i Skåne bosatt tysk. Insändaren handlade om partnerskap för bögar (tysken var för,vår man var benhårt mot) och med eet tigersprånget i öppningen fick han det att låta som om alla läsare måste veta vem herr Kröhnert var. :->
Magnus: Vilken klassisk öppning på en mening. :-)
Nästan lika cool som avslutningen att Karthago bör förstöras.
Kanske går de två att förena.
Lyckliga människor vältrar sig i glädje och harmoni. De har inte tid att skriva dumma insändare. Du är bara avundsjuk, 08-insändaren. Skaffa dig ett liv istället!
Att skriva är att idga yttrandefrihet och de som inte gör det använder inte sin mänskliga rättighet. Fler borde visa Kina med flera att ALLA borde få säga vad de tycker...
Men insändaren har ju rätt. De som är lyckliga behöver inte uttrycka sig i bloggar, insändare eller på annat sätt.
Se bara hur lyckliga de var i Öst. Före muren föll vill säga, då blev de olyckliga helt plötsligt och började gnälla.
Att kunna gå omkring på små rosa moln och känna lycka i sitt liv trots allt omkring, utan att klaga är numera bara förbehållet de som bor i Nordkorea. Burma faller tyvärr bort då de visst har en sådan där bråkig dissident som yttrar sig i missnöje då och då.
Nej visst är vi olyckliga vi som bloggar. Vi tänker och reflekterar och det skapar nu ingen bra mental balans. Bättre att leva sitt liv som randomat.
pumita: Hehe, skaffa dig ett liv, som sagt - eller skaffa dig en blogg. :-)
Bengt: Då är ju insändaren ändå på rätt väg. :-)
metainu/gester: Det kan ju vara så att bloggande (och kanske insändarskrivande) räddar en från att bli randomat.
Johnny: "Nej, herr Kröhnert, för övrigt anser jag att alla kondomer bör förstöras!" ;D
Magnus: Nåt sånt. :-D
Skicka en kommentar