Måndagmorgontankar

Finns det något att blogga om idag? Så satt jag och tänkte på bussen in till jobbet. Jag kom på ett par grejor. Det första var skor.

Min klädsel idag består av en blå rock, mörkblå åt det svarta hållet. En stickad grå polotröja. Mörkbruna, nästan åt det gröna hållet, manchesterbyxor (köpta på H&M igår för 198 spänn och ganska snygga faktiskt). Och: vita gympaskor. Ja, vad är det för fel på det? Inget säger jag, men på tåget kände jag blickarna på mig. Jag lyste upp hela golvregionen med mitt vita. Alla andra tycks ha svarta skor och kängor så här års. Ok, man kan se en och annan hiphoppig ungdomskille med vita pjuck, men mest är det svart. Jag kände mig uttittad. Kan nån svara på min fråga: är jag normalt klädd och blickarna var inbillning eller såg jag rätt konstig ut?

Det andra jag tänkte på när jag satt och skumpade på 56:an var konstiga monsternamn, såna man sätter på monsterna utan att de heter det.

Jag såg ju "the Grudge" häromdagen. I den filmen fanns det en läskig kvinna (hon var bara en bland flera obehagliga karaktärer). Hon var "Grudgen": -Hjälp, gå inte uppför trappan, Grudgen finns där uppe! Naturligtvis hette hon inte Grudgen, det var filmen som hette så. Grudge betyder enligt Skoldatanätet "avund, missunnsamhet, agg (substantiv) fientlig känsla mot den som behandlat en illa, ovänskap". Så man kan ju inte vara en Grudge eller heta så, men så kallar jag henne. Det var likadant med Linda Blair i "Exorcisten", för mig är hon Exocisten, inte Max von Sydow: -Hjälp! Kolla vad läskig Exorcisten ser ut när hon snurrar på huvudet sådär.

Ja, detta var mina morgonfunderingar som resulterade i skrivna ord. Andra funderingar jag hade var: -Hmm, undrar om man borde gå på Judas Priest...det vore ju ändå rätt ballt. Och: -Fan vad det blåser, varför tog jag inte långkalsingarna på mig? Men de tankarna tänker jag inte blogga om.