Jag sitter och gör utrymningsinstruktioner. Använder PowerPoint. För att lätta upp den tråkiga texten, och för att vara lite pedagogisk, lägger jag in bilder på gubbar med walkie talkies som säger saker i pratbubblor. Det blir skitfint.
Jag reser mig upp. Ryggen dödar mig nästan, men det bryr jag mig inte om, eftersom kaffesuget har satt in. Vandrar bort mot trappan som leder till nedre plan, där kaffemaskinen finns.
På avstånd hör jag det: "Aaah ... Ah ...". Jag rynkar pannan och spetsar öronen. När jag försiktigt tar mig ner för trappan ökar stönandet i ljudstyrka: "Ah ... Ah". Vad i helvete är det som pågår? En stönande mansröst - on my watch?!
Jag smyger runt hörnet. Där står städaren och pratar i telefon. Han är från Sri Lanka, och efter en stunds lyssnande förstår jag att "Ah ... Aaah" motsvarar det svenska "Mmmm ... Jooo ... Jaaa". Både besviken och lättad fyller jag på min kopp och beger mig tillbaks igen.
---
Andra bloggar om: smärta, kaffe, ljud
9 kommentarer:
Vad har han då för läte när han väl stönar? Det måste du ta reda på. Så du uppfattar det rätt och vet när du ska komma rusande.
jontas: Om jag ville ta reda på det ... hur? Slå'n i magen?
Hahaha, vad hemskt att vi applicerar ljud på det viset! Och Jontas; vill verkligen Johnny komma rusande om ljudet nu skulle vara något annat? ;)
malin: Inte rusande - smyyygande.
Jaha. Jag förutsatte att alla ville vara i händelsernas centrum.
jontas: Som typ är jag mer en iakttagare, än en deltagare - eller inkräktare.
Hm, vad hade du hoppats på egentligen?
Om det blir bråk och du måste rycka in och klubba folk med ficklampan, hur ska det då gå med din rygg? Har du en pistol som vakt?
h-sara: Ingenting. Men man är ju nyfiken på grejor, vad det än är.
Mickey: Jag brukar bete mig snällt. Funkar inte det tittar jag argt på dem.
Skicka en kommentar