Hönsnät

Jag köpte hönsnät idag, och en rulle rostig najtråd. När jag tog i den, najtråden, blev jag alldeles brun om fingrarna. Femton spänn kostade den. Hönsnätet kostade 119. En rulle på fem eller tio meter blev det.

Jag behövde bara ungefär en kvadratmeter hönsnät.
-Har ni ingen spillbit jag kan få köpa? Jag behöver verkligen inte några tio meter, sade jag.
-Nä, sorry, sa försäljaren.
Jag förklarade vad jag skulle ha hönsnätet till. Menade att mitt krav var så rörande och behjärtansvärt att han väl gott kunde leta upp nån spillbit.
-Nix, sa han.

Okej, sen ville jag ha tag på en bit koppartråd eller najtråd eller nåt.
-Hmm, ska se om vi har nån.
Han letade i botten på en skitig trälår, skrapade i dammet. Där nerifrån fiskade han upp den lilla rostiga trådbunten, och dumpade den i handen på mig.
-Hoppsan, sade jag, den stackaren kan du väl slänga in i priset?
-Nä, degår'nte, sa han. Vi måste slå in allt.
-Jaha.

Egentligen borde jag väl ha blivit sur på ställets trista attityd och hittat ett annat ställe, men jag hade inte lust att leta, och dessutom var jag sugen på att gå iväg i det fina vädret och fortsätta på min (utmärkta) ljudbok. Så jag köpte skiten och begav mig hemåt.

Grejen med hönsnätet handlar om att en av dotterns råttor dog för ett par månader sedan. Hon köpte en ny råtta. Tyvärr visade den sig vara en riktig elaking som terroriserar den gamla. Man hör hjärtskärande pip från den på nätterna, och stackarn, den gamla, får inte ens äta ifred. Den magrar. Så hönsnätet är tänkt att dela av buren i två avdelningar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om hönsnät, najtråd, burar, råttor