Det fanns säckar med korn och råg och .. äsch, jag vet inte vad sånt där heter - korn kanske. Jag tog en massa såna där korn och blandade med kummin och dillfrön (tror jag det var).
Detta malde jag.
Sedan knådade ihop jag en slags deg av det - jag blandade med vatten och knådade. Jag gjorde en kaka av det och lade på en varm stenhäll med eld under.
Där fick det ligga och gräddas.
Jag vände på mitt bröd några gånger, och till slut kändes den lättare och hade fått färg.
Tja, sen var det bara att äta. Det var ganska hårt att tugga, men det var gott (och säkert ganska nyttigt).
Så här såg den ut i genomskärning.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vikingatiden, bröd, grädda, äta
8 kommentarer:
På håll ser den lite ut som blöt masonit. (avdelningen såra folk som är stolta över sina bedrifter)
Det var säkert korn. Det, tillsammans med flerårig s k buskråg var förr vanliga på svedjebränningar.
På håll tycker jag att det ser ut som världens godaste bröd, bakat av en händig man (avdelningen smöra för favvo-bloggare)
...och en sak till...ditt bröd var snyggt också, skiljde sig från mängden sas. Stilpoäng!
antimonite: Blöt masonit och mitt bröd är antagligen besläktade i smak. :-)
gubben: Åhå. Tack.
anna: Tu sei molto gentile amica.
Absolut stilpoäng, Johnny!
Och bra gjort att GÖRA ngt själv i stället för att bara stå och GLO...
:-) Molly Ginger.
En samvetsfråga: bakar du ngt i din vardag, hemma??
"Bra gjort att göra"...hrm...
Tårta på tårta!!
:-) Molly G.
Molly: Tack. Nä, jag bakar inget hemma. Men jag borde!
Skicka en kommentar