Skärpa och perfektion är inget jag kan vänta mig när jag fotar med fiskögat, åtminstone inte när jag plåtar större avstånd och stora vyer.
Fast det är ändå inte det jag är ute efter, utan rundheten - det glosögda.
Men nu har den där välbekanta kranka blekheten infunnit sig. Den har ersatt det exalterade ivriga - känslan jag hade innan fiskögat var klart; Vad tusan ska jag göra med bilderna, nu när de så smått börjar samlas på hög? Hur ska jag presentera dem? I byrålådan (aka hårddisken) gör de ju ingen nytta.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fisheye, fisköga, dörrkikare, dörröga, foto, objektiv, kamera, lins
5 kommentarer:
Visa dem för oss, vetja!
Jag håller med Ullah, visa oss. :)
Bilderna är originella, sätt ihop en mapp och erbjud dem mot en slant till ställena du har tagit dem. De kan användas till flera PRsyften och trycksaker.
Den där bilden ser ut att beröra ämnet scenskräck...*S*.. är det också Berwardhallen?
Skriv ut dem i lagom liten storlek, kanske 4-5 cm. Klipp ut, med en 1 cm vit kant på undersidan. Limma på det vita, rulla ihop bilden till en cylinder och limma ihop den. Gör sedan ett halsband av alla de här små cylindrarna. Koka slutligen en soppa på fiskögon och servera iklädd halsbandet, och vilka övriga kläder du tycker passar bra i sammanhanget.
Ullah/sangvinisk: Det känns som att de skulle drunk´na i mängden här i bloggen.
paljettenq: Nja .. pengar är de nog inte värda. :-)
håkan: Hmmm ... där sade du nåt. Jag kanske skulle skrivaa ut dem.
Skicka en kommentar