Samma stil, liksom, och på samma dag, liksom

Det är konstigt hur saker flyter ihop ibland. Man liksom tänker på saker utan att tänka på'råm, medans man gör nåt annat. Och sen när man gör ännu något annat så påverkas det av det man omedvetet tänkte på förut. Saker och ting tycks då som underliga tillfälligheter.

Jag vet inte riktigt vad jag menade med ovanstående, men det jag skulle komma till var det här: I den här posten lade jag upp en dokumentär om Robert Crumb. Jag har alltid supergillat stilen han tecknar på. Några timmar tidigare på dan hade jag skrivit något om teckningar, och i kommentarerna började vi snacka om Gustave Doré, och alla var väl rätt överens om att han, ja han kunde teckna han.

Senare, nu kommer vi in på synergin (eller vad det kallas), började jag fundera på varför jag gillar Dorés tecknarstil och kom då att tänka på att - fan, det är ju för att jag jag gillar Crumb.



Grejen är ju att de båda tecknar på samma sätt. Nå, ungefär i alla fall. Grejen är att de tecknar skuggor med streck och kryss-streck, och det är just det jag gillar. Och grejen var ju att det var rätt underligt att bägge dessa tecknare liksom hamnade på tapeten samma dag, utan att liksom vara konnektade med varandra - inte medvetet i alla fall.

Den här posten (jag korrekturläser den nu) blev väldigt förvirrad. Jag ursäktar mig med att det är fredagseftermiddag och att jag därför är rätt mosig.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gustave doré, robert crumb, teckning, tillfälligheter