söndag, augusti 02, 2009

Om vitbalansen

I kommentarerna till posten med bilderna på prideparaden frågar Blogge Bloggelito mig: "Men varför är bilderna så kokta?" Jag antog - och antar - att "kokta" är fotografslang för bildernas röd/gul-murrighet, men jag är inte säker. Men nåväl, svaret på frågan är: För jag vill ha det så.

Här är en "kokt" bild från paraden.
Det här är den kokta bilden från prideparaden.

Det handlar om vitbalansen. Har man en ganska enkel kamera så finns det inte så många inställningsmöjligheter att hålla på med, inte om man jämför med en systemkamera. Men vitbalansen finns.

På min ganska enkla kamera finns en inställning som heter "Lås vitbalansen". Det går till som så att man siktar in kameran mot något, och beroende på detta någots färg förändras fortsättningsvis "temperaturen" på bilderna man tar. Jag kan egentligen inte nåt om det här, men jag har fått för mig att om man kalibrerar kameran mot något neutralgrått så återges bilderna därefter på ett mer verklighetstroget vis.

Mina bilder från prideparaden är inte riktigt verklighetstrogna. De är "kokta" (om det var det som ordet betydde), och det är som sagt helt medvetet. Jag gillar när det ser varmt och soligt ut. Det är möjligt att jag kommer att hata dessa bilder om ett år, men just nu gillar jag det "kokta".

Här är en "okokt" bild från prideparaden.
Det här är den okokta bilden från prideparaden.

Jämför man den övre bilden med den nedre så ser man skillnaden. Den nedre återger verkligheten bättre än den övre. Det här är helt enkelt en smaksak, och jag gissar att de flesta tycker att den nedre är den bättre bilden. Men inte jag - inte just nu i alla fall. Fast smaken ändras över tid, och min ganska ofta.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

10 kommentarer:

Ullah sa...

Jag gillar också den där gula tonen.

Plastfarfar sa...

Sepiafiera mera! (Du körde 50-tal ett tag. Det gillar jag)

carulmare sa...

Jag tyckte det passade bra med motivet, som festivalstämning. Själv både kokar jag och steker mina bilder, skulle jag tro. :)

Gustaf sa...

Min erfarenhet är att det kan bli en väldig skillnad om man ställer in vitbalansen inomhus, och sedan går ut och tar bilder, eller tvärtom. I ena fallet blir bilderna röda, och i andra fallet blå. Så vill man ha äkta färger kan det vara bra att ställa in vitbalansen varje gång man går ut eller in, om man inte nöjer sig med AUTO.

Baronessan sa...

Den "kokta" tonen gör sig ju alldeles lysande i sammanhanget. Fan, jag missar priden varje år...

stationsvakt@gmail.com sa...

Ullah: Visst känns det lite varmare då - mer karibiskt liksom. :-)

carulmare: Man kokar bort bakterierna. Minst 65 grader ska det vara. :-)

pf: Jag har ett filter i PS, eller en action snarare, som får färgerna att likna 40/50-tal. det borde jag använda oftare.

Gustaf: Det löjliga är - i mitt fall - att auto ställer in kameran bättre än jag gör. Men auto går bort - auto är ingen sport. :-)

Baronessan: Å andra sidan liknar paraderna varandra rätt mycket. Har man sett en så ...

Anonym sa...

Jag håller med de övriga att den där kokningen är en förbättring av stämningen som man gärna antar fanns på riktigt. Värme och hetta.
Färgskalor har större betydelse än man ofta tror.

Ganska intressant var det att se en dokumentär på TV för en tid sedan som handlade om olika tv-serier där de har folk som färgkordinerar serierna och till och med enskilda avsnitt.
Så, numer kan jag omöjligt se på Tv utan att söka efter "dagens palett".
I morse verkade det vara blått som gällde på morgonprogrammet i 4an. Ett gäng bokförläggare och hon,(vad kallas det) värdinnan, var klädda i samma färg :)

stationsvakt@gmail.com sa...

paljettenq: Intressant det där med "dagens palett" i tv. Jag har aldrig tänkt på saken, mern det ska jag börja göra nu.

Anonym sa...

Spana in tex CSI... hon som kordinerar färgerna där säger att hon tar tre färger åt gången... (förutom den där typiska sepiatonen)
Tex turkos, orange, och vitt
Då kan man se det på deras klädsel och interiörer.

stationsvakt@gmail.com sa...

paljettenq: Fasen, en helt ny värld öppnar sig här.