En ung kvinna i Sölvesborg vill tatuera sig med stora riksvapnet (Metro, BLT), men hon får inte. Det är Riksarkivet som ger henne nobben; "Bara kungen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen eller försvarsmakten får använda sig av denna symbol."Och ..? Hur skall de egentligen kunna hindra henne? Och sen då, när tatueringen väl sitter på'na, hur ska Riksarkivet gå vidare då?
---
Läs även andra bloggares åsikter om tatueringar, heraldik
8 kommentarer:
Varför i all världen skulle någon vilja ha en sådan tatuering? (Säger hon som undrar varför någon överhuvudtaget vill ha det.)
Roald Dahl skrev en berättelse om en konstnär som tauterade in en teckning på en av sina vänners rygg. När konstnären dött och blivit posthumt berömd blev mannen ett rov för skumma och skrupelfria konstsamlare...Kan Riksarkivet lära sig mågot av denna historia?
Ullah: Bättre att hitta på sin egen heraldik, skulle jag tycka.
magnus: Det kanske var därför de ville hindra henne - för att skydda henne.
Hon klarade inte mönstringen.
Hmm, min mammas knep kanske?
Hon lovade mej en tatuering om jag slutade snusa. Jag frågade hur hon skulle göra om jag började med nikotin igen.
Osthyvel, sa hon.
(För övrigt tycker jag kommentaren ovan min är hysteriskt rolig)
Jag skulle hellre vilja att min son snusade än skaffade en tatuering.
Mickey: Vilken mångbottnad kommentar. :-D
tekrånglat: Med en sjysst osthyvel löser man det mesta. :-)
Ullah: Fast det beror ju på vilken tatuering det handlar om. En liten fjäril på vristen funkar säkert bättre än ett fett hakkors i pannan. :-)
Det har du rätt i.
Skicka en kommentar