Jösses vad videor från 80-talet kunde vara töntiga ibland. Jag tänker särskilt på dansandet: Gruppdansandet. Som till exempel i Pat Benatars "Love is a Battlefield", där gruppdansar de. Kolla först 3:20 - där börjar de dansa. Antagligen är det nåt fel på mig, för jag blir generad å deras vägnar. Kolla sedan in 4:40 - där dansar de iväg på ett galet fjantigt sätt.
Usch vad jag är kritisk. Gör't bättre själv, borde nån säga åt mig. Och förresten är ju 80-tals-videodansandet åtminstone inte mardrömsframkallande, som till exempel detta nutida dansande.
---
Läs även andra bloggares åsikter om musik, dans, kritik
4 kommentarer:
Hehe, du måste testa aerobics någon gång! ;-)
Karstensdotter: Det ska jag garanterat göra ... i nästa liv.
:-)
Men tänk om det funkade, tänk om det gick att skrämma bort oljiga typer med guldtand genom att bara köra en synkroniserad dans med lite bröstkorgsskak och häftiga kast med huvudet?! Men instämmer i ditt sista stycke... Pat ger en inte mardrömmar i varje fall.
Leaz: Det kanske är nästa grej - att ha mini-flash-mobs i krogmiljö.
Skicka en kommentar