Därför blev jag glad när jag i DN På Stan såg nåt om "Visning av Hedvig Eleonora kyrka, samt tornuppstigning." Jag försökte få med mig yngste sonen, men icke då. Nå, jag gick dit själv. Visningen av kyrkan blev inställd på grund av att för få personer visade intresse. Tornuppstigningen ville dessa få dock gå på, och visst kunde jag leva med det.
167 trappsteg var det upp till klockorna, och dit upp blev vi ledsagade av ett par kvinnor som skulle bli präster så småningom och som var trevliga. Träigt och knotigt var det, och varmt och torrt. En skön atmosfär. Här ser vi kupolen - ovanifrån.
Inget kyrktorn är fullständigt utan fladdermöss, åtminstone tycker jag det, men den enda av dessa rackare jag stötte på var tyvärr död.
En varning kan vara på sin plats. Kyrkans administration tycker att pipa och cigarr, det kan man gott låta bli. Brandsäkerheten, ni vet.
Många som har varit däruppe har velat lämna en liten text efter sig - det såg jag när jag inspekterade tornväggarna - dock inte på senaste tiden.
Jag kan rekommendera en sväng dit. Vardagar klockan två, hela sommaren, kan man gå dit. Det kostar inget men är kul ändå.
---
Läs även andra bloggares åsikter om Hedvig Eleonora kyrka, kyrkor, torn
6 kommentarer:
Tack för att man fick följa med :)
Tuffigt äventyr, roligt med taggarna! :)
Tur att man är cigarrettrökare.
p-e: Varsågod. :)
pq: Sommaren är antagligen full av små äventyr. Det gäller bara att snoka reda på dem.
Excellent och lysande! Fladdermöss,antika varningstexter och gammalt klotter! Hurra!
pf: Ja då är det fritt fram! :)
Lotten: Hurra! :)
Skicka en kommentar