Vilket understundom kan kännas lite tråkigt. Därför kan det vara intressant/lärorikt att ibland begränsa sig lite grand. Det gjorde jag idag, när jag gick min timme runt djurgårdskanalen. Jag ställde in kameran på svartvitt samt att den skulle ta i lite extra när det kom till kontrasten; det riktigt svarta blir oåterkalleligen svart, och det urblekta oåterkalleligen vitt.
Dessutom bestämde jag mig för att jag inte fick klippa i bilderna efteråt, vilket är min favoritsyssla när det kommer till bilderna jag tar; att klippa ur det viktigaste och slänga resten. Så bilderna här ovan är ungefär vad de är, och jag är faktiskt ovanligt nöjd med dem.
---
Läs även andra bloggares åsikter om foto, svartvitt, kontrast
8 kommentarer:
Skitsnyggt!
Larsson: Tack.
Bild 2 var lite häftig. Vad var det nu för kamera du köpte?
pf: Panasonic Lumix DMC-LX3 heter den, tror jag.
Bilderna är fina - jag gillar vidvinkelkänslan... och retrokänslan som blir av det svartvita. :) Själv är jag dock alldeles för förtjust i färger för att offra dem. Och att inte tillåta sig klipp i bilderna... näe! Jag kan ju inte ta kvadratiska bilder med min kamera, tyvärr.
Mia: Sen jag skaffade ny kamera har jag dragits mer och mer åt svartvitt, av nån anledning.
Din vattenpölsbild var fin förresten, konstigt på nåt vis att en pöl kunde bevara färgerna så bra.
Kanske för att din nya kamera fixar svartvitt?
Vad gäller pölen bör jag väl nu erkänna att jag har intensifierat färgen på konstgjord väg - bilden var blaskigare i original, himlen blekare blå etc.
Mia: Så gör jag med, eller åtmnstone levels-verktyget i lika program är ett måste när jag efterbearbetar.
Skicka en kommentar