onsdag, september 08, 2010

Vad var det jag såg i vattnet?

Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana.

Dock, efter ett tag kände jag i alla fall igen mig - jag hade hamnat vid den gamla badplatsen, min barndoms badställe. Jag knallar förbi där rätt ofta, och häromdan tog jag några bilder också. Då var var vattnet helt klart och genomskinligt. Nu, när jag kom knallandes åt sjön till, tyckte jag det såg konstigt ut.


Fan, det såg ut som gräs på avstånd. Var det mängder med gräsklipp som man hade tippat ut över stranden och i vattnet?


Nä, gräsklipp var det inte, det såg jag när jag kom fram. Var det då nån form av algblomning? Fast det såg lite för koncentrerat ut för att vara det. Lite för lokalt liksom; några meter ut i vattnet och en bit upp på stranden.


Jag gick ner på huk och böjde mig ner över't. Nu såg det inte ut som gräs längre, eller algblomning. Det såg ut som späda grankvistar. Jag kände på vattnet, på ytan och på detta gröna som fanns där. Satt det fast på botten, eller var det bara slingrat tätt med sig självt? Jag ryckte loss en bit.


Jag kände på't mellan fingrarna, drog och slet och plockade. Jag hade inte vart helt fel ute när jag tänkte på grankvistar, för toppen var hård och det kändes som barr.

Något barrträdsliknande - i, på och under vattnet. Och en bit upp på stranden (och gulnat och torkat och mossigt där). Vad är det för fason? Vet någon vad det kan ha varit jag hade med att göra? Förstora bilderna för att se bättre.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

Daniel sa...

Myriophyllum spp. Tror jag.

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/haloraga/myrio/welcome.html

Bilder:
http://www.google.se/images?q=Myriophyllum&oe=utf-8&rls=org.mozilla:sv-SE:official&client=firefox-a&um=1&ie=UTF-8&source=og&sa=N&hl=sv&tab=wi

stationsvakt@gmail.com sa...

Daniel: Tack, det var bergis dem jag såg. Fasen vad snabbt de dök upp. Från ingenting till massor på en vecka. Antagligen låg de och lurade under ytan.

Daniel sa...

Precis. De jagar i flock. Framförallt nu så här soliga septemberdagar. Men med tanke på hur slöa dessa verkade vara så hade de redan ätit och du kunde därmed klara dig undan med blotta förskräckelsen.

stationsvakt@gmail.com sa...

Daniel: Det kanske är i sådana här vattenbryn - och i smyg om höstarna - som triffider föds.