torsdag, september 15, 2011

Ett krufs på marken

I två dagar har den legat utanför centrum nu. Stället är i vanliga fall ett hyfsat välstädat ställe, men den här vill man tydligen inte ta i, plocka upp eller sopa bort. Man kanske tror det betyder otur. Fan, det är ju bara en bit peruk ...

Skogås sensommarblues 2

Eller, tänk om det inte är en peruk. Tänk om det är den översta delen av någon som nästan har slukats upp av jorden. Om man lyfter på luggen kanske man ser ett par irrande, panikslaga ögon som ser vädjande på en. Bäst att inte se efter.

---

Plötsligt blev marken mjuk under mina fötter
Sen försvann den och blev till ett hål
Jag faller och förvinner för alltid, tänkte jag
Men hejdades av stenar och rötter
Jag gav hals, men ingen hörde mina vrål
För marken slöt sig runt mina andetag

Allt jag ser nu är ur grodperspektiv
Och allt är skymt av min lugg
Begravd är min mun så jag kan inte bönfalla
Och över mig tas stora kliv
Och ingen bryr sig ett dugg
Så här står jag, dold ifrån alla

---

Update, dagen efter:

7 kommentarer:

Anonym sa...

Lysande Johnny!

Hasse

Johnny sa...

Hasse: Snällt sagt (som vanligt). :)

maja lundgren sa...

Japp, lysande (från en som aldrig säger så av snällhet)

P-E Fronning sa...

jordgubbe

PaljettenQ sa...

Så där ja, där la du grunden för en natt med mardrömmar. Tack!

maja lundgren sa...

Det är ju Norman Bates peruk i Psycho, när han klär ut sig till mamman.
Går han lös fortfarande, alltså...

Johnny sa...

maja: Tack extra mycket i så fall. :)

p-e: Haha, alla bör trycka på p-e:s länk. :D

pq: Varsågod. Vi kan kalla drömmen för: "Ståplats i ... lerdiken"

maja igen: Haha! Det ÄR verkligen mamma Bates hår. :)