Eller, tänk om det inte är en peruk. Tänk om det är den översta delen av någon som nästan har slukats upp av jorden. Om man lyfter på luggen kanske man ser ett par irrande, panikslaga ögon som ser vädjande på en. Bäst att inte se efter.
---
Plötsligt blev marken mjuk under mina fötter
Sen försvann den och blev till ett hål
Jag faller och förvinner för alltid, tänkte jag
Men hejdades av stenar och rötter
Jag gav hals, men ingen hörde mina vrål
För marken slöt sig runt mina andetag
Allt jag ser nu är ur grodperspektiv
Och allt är skymt av min lugg
Begravd är min mun så jag kan inte bönfalla
Och över mig tas stora kliv
Och ingen bryr sig ett dugg
Så här står jag, dold ifrån alla
---
Update, dagen efter:
7 kommentarer:
Lysande Johnny!
Hasse
Hasse: Snällt sagt (som vanligt). :)
Japp, lysande (från en som aldrig säger så av snällhet)
jordgubbe
Så där ja, där la du grunden för en natt med mardrömmar. Tack!
Det är ju Norman Bates peruk i Psycho, när han klär ut sig till mamman.
Går han lös fortfarande, alltså...
maja: Tack extra mycket i så fall. :)
p-e: Haha, alla bör trycka på p-e:s länk. :D
pq: Varsågod. Vi kan kalla drömmen för: "Ståplats i ... lerdiken"
maja igen: Haha! Det ÄR verkligen mamma Bates hår. :)
Skicka en kommentar