Jag har tänkt på en sak, nämligen att allt ska kallas hat nu för tiden. Tycker man något negativt om kristna, judar, muslimer eller vilken grupp eller rörelse som helst så hatar man dem. I alla fall enligt medias nuvarande och förhärskande terminologi. Mest är det tydligen på nätet det hatas. Slänger man upp en kommentar på nån debattsida, nån tidningsartikel eller varför inte på nån blogg, och den kommentaren inte slickar röv på texten den kommenterar, ja då är man en del av näthatet - en spridare av sånt som måste stävjas.
Jag snackar inte om mig själv nu. Jag kommenterar sällan något över huvud taget, och gör jag det försöker jag skriva något snällt. Eller vara vitsig. Detta beror inte på att jag är snällare än de flesta andra, utan på att nästan inget jag läser väcker så starka känslor hos mig att jag orkar producera nåt surt att säga om saken.
Men många andra funkar inte som jag. Deras kommentarer handlar om att såga det de kommentarer jäms med fotknölarna och ofta hävda totalt motsatta åsikter. Ofta verkar dessa tyckare och kommentatorer och till och med rena troll vara riktiga blådårar. Men jag brukar tycka att de är underhållande, och hur fel och knasigt ute de än ofta är tycker jag att de tillför debatten något. Inte nåt positivt, men debatten blir mindre ensidig. Om det nu handlar om en debatt eller vad det nu rör sig om.
Men det handlar inte om hat, åtminstone inte så ofta som man tydligen ska fås att tro.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Jag tror nog att du har valt det svåraste, att hålla med och kommentera med något snällt. Är det inte ofta så att de som tiger hålelr med och de som tycker annat säger ifrån....
Ofta, iaf för mig är det ju så att inlägg artklar blir svåra att lägga in rätt krut i reaktionen om man gillar det "så där lite" eller kanske till och med kan komma ihåg dagen där på... Tysta nickanden fastnar ju sällan på kommentarsfältet. Därför tror jag att facebook har det optimala lösningen; gillaknappen.
Man visar ju på ett enkelt sätt att man har sett (tagit till sig) och att man vill bekräfta något. För det är ju inte ens alltid gillaknappen passar som svar men att man håller med det som just har sagts.
Jag häpnar ocks över vissas energi när de dissar något å det grövsta. Det finns roadrage och nu mera netrage...
Man kan också påstå att det går en inflation... hm... eller snarare att värdet i vissa ord drabbas av deflation. Om man jämför hur ordet hat användes förr och nu i vardagligt tal så är jag övertygad om att man skulle se en stor förändring. Jag tror att man idag oftare säger sånt som "Jag hatar den glassen" när man egentligen mest tycker illa om den. Överhuvudtaget söker vi hela tiden nya sätt att uttrycka oss och med det följer betydelse- och värdeförskjutningar. I SvD skrev en recensent nyligen om huruvida något var "bra eller anus". Detta hade ju förstås varit otänkbart (i SvD av alla tidningar) bara för några år sedan. Recensentens uttryck visar också på vår ovilja att tycka nåt är "halvbra" - antingen älskar man eller så hatar man. Mer polarisering och färre nyanser. (En svartvit världsbild är lättare att förhålla sig till...eller?) Tidningarna och andra som vill höras tävlar om uppmärksamhet och försöker med alla medel. Av detta skapas en stigande... nä, en sjunkande spiral.
Vad jag tjatar på... du hör väl hur jag hatar detta. :)
pq o p-e: Bra och smarta kommentarer från er bägge.
Kan bara hålla med dig. Dessutom är kränkt ett annat sådant ord. Jag kommenterar bara med positiva kommentarer, om det så är på ett par tre ord.
ja det finns på sina håll mycket hat - det har jag oxå observerat - jag kan ibland känna bristande sympati för en bloggares uttryck av hat - men då avstår jag gärna frivilligt från att kommentera öht - vissa av bloggarna på maja lundgrens blogglista kollar jag varje dag - och där på en relativt sett nytillkommen blogg skrivs sånt som jag förundras över - men som sagt jag avstår från att kommentera för det är så väsensskilt från mitt eget sätt att se och uppleva ett och annat - så jag kan knappt tro det är sant att det finns sånna...
Sid: Nätet vore en trevligare plats om alla vore som vi. ;)
marianne: Men till knasiga kommentatorers försvar, i alla fall när det kommer till bloggar, så är deras kommentarer ibland bättre - eller åtminstone mer underhållande - än själva bloggposten de kommenterar.
Skicka en kommentar