Sean Young är en skådis som åtminstone jag förknippar med 80 och 90-talen, men tar man en flukt på IMDb så ser man att hon fortfarande tuffar på (still going strong, på engelska), fast kanske numera inte i de dyraste och finaste produktionerna. Förresten liknar hon numera lite grand aftonbladets Åsa Linderborg - lite grand.
1983 höll hon (Sean Young alltså, inte Åsa Linderborg) som bäst på att filma David Lynchs "Dune" (en film som David Lynch själv verkar ha sett som ett misslyckande, men som jag och många med mig ändå gillar), och medan hon gjorde det passade hon på att Super 8-filma sina medskådisar i produktionen. En klart sevärd sexminuters filmsnutt.
Varför hon körde med Super 8 vet jag inte, för videokameror fanns väl redan då i var mans hand. Eller?
9 kommentarer:
"Varför hon körde med Super 8 vet jag inte, för videokameror fanns väl redan då i var mans hand."
Njae, det tror jag inte. Det var nog först mot slutet av 80-talet
Hasse
Hasse: Vintern 85 gick de att hyra i videoaffärn. Jag gjorde det:
http://youtu.be/6WlE2uGo044
"Tjäna!!"
Själv lånade jag vid samma tid på Läromedelscentralen. Toppen. Men jag kommer ihåg att banden var svindyra. Jag vill minnas att ett tretimmarsband kostade 150 spänn vilket är cirka 300 idag.
Hm, nä de var nog ännu dyrare förresten... över två hundra...
p-e: Shit, var det så illa? Nå, då tog man i så fall vara på det man hade köpt - vilket förklarar att allt man filmade då blev av toppkvalitet, konstnärligt sett. :)
Ha ha.....lysande Johnny! Men vem var ansvarig för ljudet egentligen? Jag hörde knappt någonting. Hur lång är du egentligen?
Hasse
Hasse: Ljudet - bara en inbyggd mikrofon som inte var bäst i världen. Och det fanns ju heller inga sätt att redigera i efterhand. :)
193 - om jag sträcker på mig.
Det fanns väl olika kvaliteter förstås, men dyra var de i alla fall. De var hårt beskattade med punkt(lyx)skatt och kassettskatt.
p-e: Som nu då, som det börjar bli med dataminnen.
Skicka en kommentar