Mer blev det inte, och lika bra är kanske det. Och här har vi Donald Sutherland, klippt ur 1978 års version av "Body Snatchers" (kanske den bästa versionen).
The Bodysnatchers var förresten även namnet på ett skapligt skaband. De var, i likhet med pumpfilmen här ovan, en rätt kortlivad historia (79-81, och bara två utgivna singlar), men de var bra.
11 kommentarer:
Hade aldrig hört talas om The Bodysnatchers *skäms* men det där var ju en trevlig låt. Läste på lite och skäms igen eftersom jag inte hade nån aning om att Terry Hall var med i The Specials. Och nu blev jag sugen på att lyssna lite på Belle Stars, så det gör jag.
Miss: Terry Hall är grym. Missa inte "The Fun Boy Three" och "The Colourfield". Det är två av hans band.
Colourfield har jag heller aldrig lyssnat på. Jag lyssnade mycket på musik fast egentligen sökte jag mig nog inte vidare så mycket -- det var Poporama och Discorama och så var det sånt som vårt gängs DJ spelade in och satte i min freestyle. Jag gillade FBT (och deras version av Summertime är fortfarande en av världens sju bästa låtar) men inte så mycket att jag ansträngde mig för att ta reda på mer. Jag gjorde så mycket annat _medan_ jag lyssnade, om du förstår -- musiken var mer ett soundtrack egentligen. Och nu efteråt -- tja. Jag lyssnar väldigt sporadiskt, med två ganska små barn och alla deras aktiviteter runt mig längtar jag mest efter tystnad. Det blir lite DuTub ibland och så kanske jag lägger lite ny info på minnet, som det om Terry Hall, men inte så mycket mer.
Jag får intrycket att du är en mycket mer aktiv musikkonsument?
Miss: Jag är verkligen ingen musiknörd, men när Spotify kom för ett par år sedan och jag började upptäcka det där "Related artists" har jag upptäckt massor av "ny" (för mig alltså) musik. Bland annat Terry Halls Olika band. Innan kände jag bara till Specials och FBT.
Där ser man. Jag trodde du hade lyssnat på dem sen det begav sig.
Med vissa artister tycker jag det är svårt att gå tillbaka och börja gilla sånt de gjorde förr. Förmodligen gäller det nog mest såna där artister som jag bara gillar en enda låt med, en sån där egentligen-gillar-jag-inte-NN-men-av-nån-anledning-kan-jag-inte-sitta-still-när-jag-hör-den-här-låten. Då är kanske det rent musikaliska inte så himla gediget. Men sen finns det ju artister vars verk håller oavsett hur lång tid som går, såna där som man har gott om tid på sig att upptäcka. Och det kan vara allt från Muddy Waters till Beatles och ... vad det nu kan vara för ännu färskare klassiker. Hittar jag en sån artist brukar jag bli så glad, som om jag äntligen får vara med i en viss klubb. Jag känner liksom inte så när det gäller Toto Coelo, om du hajar, även om de har gjort ett par bitar som är helt okej.
Miss: Själv har jag upptäckt engelsk gammal folkrock (eller vad man ska kalla den) från 60-70-talen på det viset. En helt ny värld. Ett exempel:
http://youtu.be/xz93oGirS4k
Steelye Span har jag faktiskt lyssnat på som liten (morsans plattor). Det svänger ju. Det här är min favvolåt med dem, fast trettio år efter:
http://www.youtube.com/watch?v=qkNhaRtAFTE&feature=related
Vilken pipa hon har fortfarande! Imponerande. Avundsvärt!
Miss: Hon ser verkligen ut som man tänker sig en typisk engelsk tant, tycker jag. :)
Här kommer en helt annan kommentar som rör dina slangar och pumpar. Det ser ut som uppförstorade igensatt artärer, en del i behov av ögonblicklig kolesterolsänkande medicin, andra av bypass eller stentoperation för att få igång korrekt flöde igen.
Hahaha, ja jag är ju som jag är så jag tyckte det var rent av sensuellt ... :-)
Monet: Den får symbolisera mina kärl. Från 90 till 104 kg på ett halvår. Fast from nyår har jag skärpt mig.
BB: Artärer och vener ÄR sensuella. :D
Skicka en kommentar