torsdag, februari 02, 2012

Ja se det snögar

Både på facebook och på twitter finns det påhittade, alternativt historiska, saker och personer att följa. Exempelvis så följer jag sedan länge på twitter det Byzantinska imperiets födelse, uppgång (och antar jag, snara död). I skrivande stund är det de där förbannade korsfararna som jävlas med staden. Bloggen heter Cry For Byzantium.

När det kommer till facebook så följer jag Märta Helena Reenstierna - den så kallade Årstafrun. Hon levde mellan 1753 och 1841, och mellan åren 1793 och 1839 skrev hon dagbok. Det är dessa dagboksanteckningar som nu blir facebook-anteckningar, inpassade på aktuell dag (men hoppande hit och dit mellan åren).

Nå, det var som vanligt mycket snack för att komma fram till vad jag skulle säga, nämligen att hon skrev ordet snöa som "snöga". Det låter kul, tycker jag ... snöga. Jag har fan börjat använda det själv på sistone.



Jag kollade upp ordet på nätet ( dock ingen djupkoll), och det verkar som att snögar levde kvar på vissa ställen i Sverige ända fram till 60-talet. Förresten är det ju inte omöjligt att vissa fortfarande använder det.

8 kommentarer:

gunnar i vaplan sa...

Julesnögen faller, vita små kristaller
Owe Thörnqvists "Tomten Lars" har den texten.
http://www.youtube.com/watch?v=63e2iHOaSnw

stationsvakt@gmail.com sa...

gunnar: Där ser man. Kan det vara en 60-talslåt? Kan det vara att nånstans därefter så fasades snögar ut till förmån för snöar?

Unknown sa...

Hade ingen aning om Årstafrun på Facebook, eller ens fenomenet som sådant. Galet roligt! Jag har läst hennes böcker dock, på gammalt sätt.
Heter det "snögn" om det snögar, som i regn?

stationsvakt@gmail.com sa...

Jag är ingen hejare ens på nutida grammatik. Förresten, undras hur Årstafrun skulle stava snögubbe .... snöggubbe?

Unknown sa...

Jag gick å sög på ordet "snöga" här i radhuset ett tag och kom på att min pappa, som var mas, faktiskt sa så. Om än lite sådär "på skoj" när han la sig till med extra bred dialekt.

stationsvakt@gmail.com sa...

Typiskt skojord. När jag säger det låter det också lite tillgjort. :)

Elisabet. sa...

Ja, och i Bjurholm - Västerbotten - har jag hört det uttrycket också ,-)

Om Årstafrun skrev väl Lars Widding om jag inte minns fel och (jag tror boken eller böckerna hette "På Årstafruns tid" eller nåt sånt) och jag älskade dem!

stationsvakt@gmail.com sa...

Jag läste nånstans att han byggde mycket av det han skrev i sina böcker på just hennes dagböcker.