The Innan.
Lördagmorgon/förmiddag. Sov dåligt. Kort. Sen gick jag upp. Drack kaffe. Åt ingen frukost - mätt från igår. Ska springa nu, inviga munkoverallen. Jag föreställer mig att det kommer att bli som i Rocky, ungefär. Eller inte, för av erfarenhet vet jag att det nog kommer gå sisådär.
Det skumma är ju att lördagsmorgonlöpningen nästan aldrig blir eller känns bra. Vilket är konstigt. Men så är det - kvällsspringningarna, de efter långa arbetsdagar, går alltid mycket bättre. Nå, nu ger jag mig iväg. Efteråt, under rubriken "The Efter" kommer en liten rapport att lämnas.
The Efter.
Som förutsagt gick det segt. Stundtals såg det nog ut som om jag var ute och gick. Och känslan efteråt, precis när jag har stannat, var inte alls så skön som den brukar vara på vardagskvällarna (det brukar kännas som att hela kroppen fylls med varmt blod - på ett skönt sätt), utan kändes som nu dör jag bergis.
Nå, jag tragglade mig igenom'et i alla fall.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
10 kommentarer:
Keep Up the Spirit, Johnny Boy!
Tack. Det ska jag. :)
Snyggt jobbat!
Alltid när jag är på gränsen att ge upp av utmattning alt. brist på geist så brukar jag tänka att jag ändå GÖR det. Det är det som gör skillnaden kanske?
Jag har också lättare för kvällsträning. Har dessutom läst att det är mer effektivt.
Tack. :)
Det sägs att det där lilla extra verkligen är det som skapar utveckling, som gör att mann blir bättre nästa gång.
Jag har också läst det. Att kroppen liksom ligger och jobbar medan man sover.
Men hallå!? Ingen frukost? Det är klart att det känndes tungt! För övrigt vore det kul att se en bild på munkoverallen. ;-)
Det kommer. Kanske. Nån gång.
Skicka en kommentar